Det är Sophie Klingas första hinderbanetävling i VM-sammanhang.
– Jag skulle ha deltagit förra året men blev tvungen att lämna återbud på grund av en skada. Nu känns det jätteskoj att få vara med. En stark drivkraft för min träning har varit VM. Jag tränar mycket, mellan sex och tolv pass i veckan. Träningen är varierad och allsidig, med inriktning just på OCR hinderbana, säger Sophie Klinga när vi träffas på gymmet 24/365 i Östhammar.
Gymmet har fått namnet 24/365 därför att det är öppet alla dygnets timmar året runt. Här lägger Sophie ner många timmars träning varje vecka, särskilt i den del av gymmet som utrustats med maskiner och redskap där hon kan klänga, lyfta och hoppa.
– He, he… Ja, man hoppar och klänger mycket, det är som om man leker sig igenom träningen, som en lekplats i vuxen storlek. Alla typer av utmaningar finns på hinderbanan, därför tränar man hela kroppen. Du får både mental och fysisk styrka, kondition och uthållighet, fortsätter hon.
Sporten uppfanns i England i början på 1980-talet och växer väldigt fort nu, både i Sverige och utomlands. Allla fysiska och mentala förmågor sätts på prov, sporten är mycket krävande. I VM tävlar deltagarna på en 15 kilometer lång hinderbana full av svåra hinder att övervinna. Banan är byggd i skog, på ängar och öppna fält. För Sophie Klinga gäller det att ta sig igenom banan på bästa möjliga tid för att placera sig bra.
– För att klara hindren måste man vara snabb, smidig, stark, flexibel, ha balans och vara uppfinningsrik. Det är ofta tuff terränglöpning där man har byggt olika hinder. Det handlar om allt från att kräla i lera till att klättra fyra meter upp i luften på en uppochnedvänd trappa eller att hoppa fem meter ner i iskallt vatten. På hinderbanan finns svåra klätterhinder, balans- och hängövningar, tunga bärmoment, klättring på rep, hinder som jag ska simma över och under, hopp och löpning, säger Sophie och fortsätter:
– Man måste orka springa och man ställs inför många olika grepphinder, att lyfta sin egen kropp på olika vis. Vid armgång är en rad stänger ofta placerade en bit upp i luften. Det gäller att fånga nästa pinne och få ett bra grepp … Innan jag lär mig ett nytt hinder misslyckas jag oftast många gånger med att övervinna det, det är kul på vägen fram tills jag lyckas … Det är en utmaning att testa sin egen uthållighet. Jag vill se hur uthållig jag är och helst komma en nivå högre.
Träning och friskvård har alltid funnits i Sophie Klingas liv. Hon gillar utmaningar. Hon är varken rädd för smärta eller höjder och drivs av att komma ett steg vidare.
– Men något av det värsta jag vet är när jag ska simma och samtidigt har något över mitt huvud, när jag känner mig instängd, hm, det jobbar jag på, säger hon som tränar för att må bra.
Hon har alltid tränat och blir piggare av det. Så ofta hon kan tar Sophie Klinga sina två barn med sig in i träningsvärlden. Det stärker gemenskapen i familjen, tycker hon.
– Det är en skön känsla som infinner sig efter träningen. En känsla av belöning. Man mår bättre helt enkelt. Och så länge man är sig själv, mår bra och slipper att dra in på det goda kan jag njuta av livet. Jag är noga med vad jag äter, det blir mycket grönsaker och protein, jag behöver ha mycket energi. Jag undviker för mycket socker men går inte på diet. Jag försöker vara måttlig på det jag äter och dricker. Men livet ska vara trevligt och njutbart också.
Nu ska hon till VM i OCR i London.
– När jag tävlar bär jag inte på någon rädsla för tuffa, extrema hinder. Då kör jag!