Barn tar efter föräldrars beteende, det som på psykologspråk kallas modellinlärning, enligt psykologen Johan Waara.
Långt ifrån alla tycker att de pratar politik vid middagsbordet. Samtidigt talar nog de flesta om ämnen som sena träningstider i sporthallen, bristen på ställen för ungdomar att träffas, att tonåringen blivit feministisk vegan eller att bensinen är för dyr och elen likaså. Att som förälder uttrycka sig hårt om det ena eller andra partiets politik, leder ofta till att barnen uttrycker sig likadant, enligt Johan Waara, psykolog på Uppsala universitet och inriktad mot familjefrågor.
– Vi föräldrar är modeller för våra barn, det är vi som anger tonen och de tar efter oss. Vi säger till barnen att de ska bete sig respektfullt mot sina lärare, på förskolan och mot tanten i mataffären, samtidigt kanske vi svär över en politiker eller säger att vindkraft är det sjukaste vi hört talas om.
Barn tar som bekant efter föräldrars beteende, det som på psykologspråk kallas modellinlärning. Föräldrar i sin tur utövar ofta instruktionsinlärning, vilket betyder att vi ger verbala instruktioner som till exempel: "Städa ditt rum!"
– Föräldrar behöver också tänka på hur de uttrycker sig i sociala kanaler där även deras barn är. De som skriver väldigt hårt är inte främst 14-åringar utan snarare 44-åringar. Vad händer då i barnet när de ser något helt galet som föräldern skrivit i affekt, och framför allt – vilka beteenden anammar barnet? Jo, du får barn och ungdomar som uttrycker sig lika hårt på fotbollsträningen och i skolan som du själv gör på nätet eller vid middagsbordet, säger han.
De flesta röstar utifrån hur de vill att samhället ska ordnas, med flera uppfattningar och övertygelser i ryggen som styr partivalet. Att påverka sina barn åt ett visst politiskt håll är i det närmaste ofrånkomligt. Det kanske har funnits vissa tidningar och prat om skattepolitik runt barnen redan när de var små eller så har barnen kanske fått gå med i demonstrationståg. Det gäller att prata med barn på barns vis utifrån ålder och intellektuell mognadsgrad. Något som kan skilja mycket bland annat beroende på var i syskonskaran ett barn befinner sig.
– När min trettonåriga dotter kom hem och sa: "jag är feminist, pappa", sa jag: "berätta hur du tänker, vad handlar det om". En 13-årings tankar om feminism ligger kanske inte i linje med hur en psykologiprofessor tänker kring feminism.
Johan Waara säger att det är viktigt att lyssna till barns och ungdomars tankar i stället för att enbart lägga sin egen uppfattning i sitt barns knä.
Johan Waara säger att det är viktigt att lyssna till barns och ungdomars tankar i stället för att enbart lägga sin egen uppfattning i sitt barns knä. Om man bjuder in till samtal och lyssnar aktivt ökar sannolikheten för att tillsammans med barnet vrida och vända på tankarna. Ett barn har inte alla infallsvinklar, då är det bra att som förälder lotsa dem till olika beskrivningar genom att tillsammans läsa hämta information på till exempel nätet, i tidningar eller lyssna på inslag i radio.
Man behöver inte berätta för sitt barn vilket parti man röstar på, men Johan Waara menar att de flesta föräldrar nog är trygga i sin politiska uppfattning.
– De flesta vill nog tala om för sina barn varför vi i den här familjen tycker så här om förskolan, om Natomedlemskap, om höjd bensinskatt, om elpriset. Det kan komma en minirevolt från barnen för att markera mot föräldrarnas syn på samhällsanalysen, det är bara sunt. Samtidigt vet vi att många röstar som sina föräldrar.
"Föräldrar behöver tänka på hur de uttrycker sig i sociala kanaler där även deras barn är. De som skriver väldigt hårt är inte främst 14-åringar utan snarare 44-åringar", säger psykologen Johan Waara.
Handlar det om barn som är yngre, från förskoleklass upp till trean ungefär, gäller det att förenkla ännu mer och anpassa språket. Särskilt vid prat om så svåra politiska saker som krig. Där är det viktigt att inte säga för mycket, barnen kan bli rädda eller får mardrömmar.
– Du måste anpassa det du säger till den som sitter framför dig. Inte ens människor som disputerat på området har svaret i detalj på varför Ryssland gick in i Ukraina. Ett barn mellan sex och nio år kan inte koda den typen av information. Säg inget alls om inte barnet själv frågar och om det frågar kan du exempelvis säga att landet ligger långt borta.
"Föräldrar behöver tänka på hur de uttrycker sig i sociala kanaler där även deras barn är. De som skriver väldigt hårt är inte främst 14-åringar utan snarare 44-åringar", säger psykologen Johan Waara.
Om barnen lever med skilda föräldrar kan slitningarna bli till förvirring.
– En anledning till att en relation tar slut är såklart att man är oense om saker. Just den partipolitiska hemvisten kan vara en mindre del av en palett. Dessutom kanske båda träffar nya partners. Är kontakten mellan vårdnadshavarna dålig blir det slitigt för barnen.