Den första januari 1971 såg Elisabeth Karlsson dagens ljus på Norrtälje sjukhus. Klockan var 16:25, lite sent på dagen kan tyckas för att vara först ut, men först var hon likaväl. Hennes föräldrar tog hand om henne i sitt hem i Norrtälje. Efter några år var det dags för den första flytten då föräldrarna tog över jordbruksgården som ligger i Stabby, Söderbykarl.
För Elisabeth har det aldrig varit någon större hit att fylla år på årets första dag.
– Det har varit att bara gilla läget. Jag brukar fira en annan dag på året, oftast på sommaren. Eftersom jag jobbar inom vården har jag jobbat varje nyårsdag.
Hon gick i skolan till och med år sex i Söderbykarl, mellan Väddö och Norrtälje. Hon hade en klasskompis som var född 31 december.
– Det märktes att de som var födda senare på året inte var lika mogna. Även om de var födda samma år, 1971, innebar det inte att de var skolmogna. Men vi hade bra skolgång, lagom stora klasser, lagom med bus och hyfsat tryggt.
Elisabeth Karlsson bor nära Alunda i en stuga mitt i skogen. Hon tycker ändå att hon bor centralt med flera orter inom ett par tre mils radie, Östhammar, Örbyhus, Almunge och Uppsala förstås även om det är någon kilometer längre dit. Hon lever tillsammans med sin hund, "Njekko". En finsk lapphund med samiskt påbrå.
– Han är min lilla vapendragare här i livet. Vi gör allting ihop, han är med mig på mina jobb också.
När vi pratar via telefon sitter Elisabeth i bilen. Hon är på väg till Östhammar för sitt första arbetspass. Hon driver eget företag sedan tre år som medicinsk fotterapeut. Hon arbetar med det till klockan 14. Därefter kör hon till jobbet som personlig assistent. Där arbetar hon fram till 22. Kväll blir det vid 23-tiden då hon landar i lugnet i stugan. Hon lever ett skogsmulleliv, som hon själv uttrycker det. Elisabeth tycker om att tälja, gå i skogen med hunden och sköta om huset. Men utbildar sig också, i vävning.
– Jag har ett särskild vävkammare här hemma. Än så länge är jag nybörjare, det tar något år innan man fattat vävstolens alla bitar, säger hon och skrattar.
Nu fyller Elisabeth Karlsson 50 år.
– Jag har hänvisat allting till sommaren. Kanske jag går ut i skogen med hunden eller åker till en sjö och grillar med vänner och familj.