I Anki Palms bok, som kommer ut i december, skriver hon om döttrarna som om de vore vid liv. Den är uppdelad som en sorgeresa i tre delar: Förlusten, Vändningen, Livet går framåt. Den är skriven i jag-form.
– Det är min berättelse blandat med fiktion och fantasi. Från början hade jag bara en mening med att skriva och det var att må bättre, säger Anki Palm.
Den inledande tredjedelen handlar om hur hon först kände att något var fel, hur hon sedan födde fram sina döda döttrar, hur hon, maken och deras då åttaåriga dotter Hanna, tog farväl av Thea och Tove där de låg i sin mammas famn.
– Jag hoppas läsaren tar sig förbi det första tunga. De som varit med om något liknande kanske kan känna tröst och andra hoppas jag får förståelse. Sorg går inte över för att det gått 25 år men man lär sig leva med den, säger hon.
Vi träffas hemma i hennes lägenhet i Uppsala. Ute är det flera minusgrader men solen letar sig in mellan persiennernas lameller.
Anki Palm berättar om hur svårt en del människor har att möta människor i sorg.
– En del gick över på andra sidan gatan för att slippa mötas, andra pratade om vädret eller om att det nog var bäst det som hände för att det nog varit nåt fel på dem. Det var som en käftsmäll. Jag var så naken i min sorg, det fanns inget utrymme för mig att förställa mig. Det största du kan ge en människa i sorg är att stå kvar, att våga mötas utan att försöka hitta lösningar, säger hon.
Hon var sjukskriven omkring ett år efter händelsen, något hon är tacksam över i dag.
– Jag fick sörja i min egen takt, jag blev inte tillbakatvingad av arbetsgivaren eller Försäkringskassan som jag tror att människor i liknande situation blir i dag. Utan den tiden hade jag fortfarande mått dåligt. Om jag gått tillbaka tidigare hade jag blivit utbränd efter tre månader och aldrig kommit tillbaka igen.
Medan hon gick in i sorgen, tog hjälp av psykoterapeut och vänner för att bearbeta, gick hennes make snabbt tillbaka till arbetet för att få tänka på något annat. Ramverket för den nya stora familjen som de börjat bygga tillsammans med större lägenhet, större bil och specialbeställd amningskudde föll över en natt.
Så småningom gick de skilda vägar men de är fortfarande vänner och går tillsammans till döttrarnas grav under allhelgonahelgen och de äger sommarhärbret i Hälsingland gemensamt. Det har också varit viktigt för Anki att exmaken liksom dottern och andra berörda har läst boken innan den kommer ut.
I dag är hon omgift sedan flera år och driver sitt och väninnans optikerföretag. Hon har sökt och funnit en tro som kristen.
Startskottet för att börja skriva var en upplevelse under en guidad djupavslappning. Anki Palm beskriver hur hon träffade sina två döttrar på en strand och hur glada de var över att äntligen se sin mamma. När hon kom hem skrev hon direkt ner samtalet med döttrarna. I boken blandar hon fiktion och verklighet och är inte rädd att missuppfattas som en new age-författare. Hennes mål har varit att förmedla hopp och tillit till livet och menar att det är läsarens sak att uppfatta boken ur sitt perspektiv och behov.
– Nu kan jag gå vidare. Jag tar en dag i taget och nu jag ska skriva en barnbok till mitt barnbarn, säger Anki Palm och lägger handen på hjärtat.