Hans mormor gömdes på mentalsjukhus

Det är som att kliva in i ett 1800-talshus när en stiger över tröskeln till Torleif Ingelögs hem. Djupa fönsternischer, kakelugn och hustrun Eevas textila konst som ramar in och gör det ombonat.

Det är här han har skrivit om sin biologiska mormor textilkonstnären Greta Ahrbom, i boken "Hon kysste havet". En berättelse som, om den kommer i rätta händer, borde göra sig bra som film.

– Den var starkt angelägen för mig att skriva. Det här är min viktigaste bok och samtidigt den svåraste. Berättelsen och huvudpersonerna ligger så nära mig och jag är själv en del i berättelsen. Tidigare har jag skrivit om naturen, men nu handlar det om människans natur, säger Torleif Ingelög.

I korta drag handlar boken om att ingen i släkten vet att Greta förlovat sig med Fritz Netzler, berömd marinflygare. När Fritz störtar i havet är Greta gravid. Hon tvingas att hemlighålla detta och senare lämna bort barnet till sin syster. I sin sorg och förtvivlan får hon allt svårare att klara vardagslivet och tvångsintas till slut på mentalsjukhus. 

Torleif Ingelög berättar hur han i fyrtioårsåldern får veta att "moster Greta" egentligen är hans mormor. Efter ett envist detektivarbete hittar han henne, fullt frisk, men fortfarande boende bland mycket sjuka patienter.

– Hennes släkt hade aktivt glömt henne. Det fanns inget för henne att återvända till. Hennes egen halvsyster och bror låtsades som om hon inte fanns, säger han. 

Via en pensionerad överläkare i psykiatri, en väninna till Greta, fick han för första gången i vuxen ålder se sin mormor, men först i hemlighet.

– Det var absurt. Aina som överläkaren hette, bad mig sitta i bilen vid ett givet klockslag då hon och Greta brukade promenera tillsammans till ett konditori, där de drack kaffe ett par gånger i månaden. Jag satt i bilen och såg dem komma. Jag fick en så kraftig hjärtklappning att jag trodde att hjärtat skulle gå i bitar, de promenerade förbi precis utanför mitt bilfönster. 

Torleif Ingelög började skriva boken för många år sedan men 2000 brann hans hem ner och krafterna gick åt till annat. I samma veva blev han också sjuk. Sjukdomen ledde till att han år 2007 slutade som chef för Artdatabanken och fick tid att skriva. Boken krävde mycket research, han har tillbringat åtskilliga timmar i Stadsarkivet i Stockholm, i lokala arkiv och på nätet. 

Han har velat skriva skönlitterärt i hela sitt liv men arbetet och faktaböcker har tagit all tid. I byrålådan och i datorn ligger skönlitterära projekt och väntar. Han skakar demonstrativt på huvudet när han får frågan om det inte är ensamt att skriva.

– Jag trivs med ensamhet, det är en förutsättning för ett bra resultat och det är oerhört stimulerande att skriva. Det  är underbart att använda ord och att formulera sig. 

Men helt ensam i sitt skrivande är han ändå inte. För 15–20 år sedan gick han en skrivarkurs. Elevgruppen håller fortfarande kontakten och träffas två gånger per år. 

– Vi träffas hemma hos varandra och ger varandra respons på det vi skrivit, det är en stor förmån, säger han.

"Hon kysste havet" är ett stycke kvinnohistoria. Om kvinnor som drevs in i psykisk ohälsa och sedan gömdes undan på mentalsjukhus för "sitt eget bästa" när de inte passade in i bilden av en borgerligt välmående familj och släkt. 

– Boken handlar också om förtryck inom familjen. Det som hände, hände i en annan tid, men förtryck mot kvinnor fortsätter och finns även i vår tid. Familjehemligheter påverkar i decennier, i vårt fall i fyra generationer, säger Torleif Ingelög.