Olov och Monica Fryckstedts lägenhet i Sommarro ligger högst upp i lägenhetshuset. I vardagsrummet brukar Olov sitta och lyssna på klassisk musik, gärna på franska kanalen Mezzo, och se ut över tallarna och utsikten.
Vardagsrummet är fullt av böcker som påminner om Olovs tid som professor i amerikansk litteratur vid Uppsala universitet, han var den första innehavaren av denna professur.
– Det var ovanligt i Sverige med amerikansk litteratur på den tiden. För mig var litteraturen ett sätt att upptäcka Amerika. Det var mycket jobb och läsande men jag trivdes väldigt bra som professor. Det var roligt och utvecklande att jobba med duktiga och begåvade studenter, säger Olov Fryckstedt.
Han tillträdde 1968 och arbetade även en period vid universitet i München och George Washington University i USA. Under sin tid i Uppsala verkade han aktivt för att Svenska institutet för nordamerikastudier skulle inrättas, som är det enda i sitt slag i Sverige.
Parallellt med professorstjänsten var Olov Fryckstedt med och byggde upp Engelska institutionens amerikanska bibliotek.
– Litteratur är något underbart som färgat mitt liv. Det lästes mycket i mitt hem när jag växte upp och jag blev själv intresserad av litteratur och att lära mig saker. Mina föräldrar var väldigt uppmuntrande till att jag skulle studera och gav mig en stor kunskapstörst, säger Olov Fryckstedt.
Läsglädjen har följt honom genom hela livet. Han var en noggrann läsare som ”kröp” igenom allt från Dantes ”Den gudomliga komedin” till de stora ryska författarna. Efter pensioneringen studerade han fornfranska och publicerade en skrift om medeltida diktverket Le Roman de la Rose (Rosenromanen).
– Det blev inte så mycket lugnare efter pensionen utan jag gick till Carolina Rediviva så länge jag kunde och orkade. Det var otroligt roligt att läsa och sätta sig in i olika delar av den europeiska litteraturen, säger Olov Fryckstedt.
Djur och natur är ett stort intresse för Olov Fryckstedt som tillbringat många somrar bland Gräsös vilda blommor och njutit av familjens båtfärder bland grynnor och grund i skärgården.
Med åldern har han blivit rullstolsburen och tillsammans med sin fru Monica tycker han om att ge sig ut på promenader i Stadsskogen bland vitsippor och fågelsång.
– Det är min stora passion. När det är fint väder att vara ute i skogen för att se, njuta och upptäcka. Att se löven skifta färg, fåglar sjunga och vitsippor blomma blir som en underbar liten resa. Det är otroligt att det finns så fin skog nära stadskärnan och vår lägenhet, säger Olov Fryckstedt.
Monica Fryckstedt berättar om en resa till Teneriffa där de besökte en djurpark och hon ville gå därifrån för att äta men Olov fastnade i ett samtal med en papegoja.
– Vi fick en fin kontakt, jag och papegojan. Jag har alltid kommit bra överens med djur, som barn hade vi hundar och nu har vi två katter, säger Olov Fryckstedt.
Ena dottern har två hundar som kommer med och firar Olov när han fyller hundra år. Barn, barnbarn och barnbarnsbarn kommer för att fira bemärkelsedagen vid två olika tillfällen.
– Det är inte bara roligt att bli äldre med krämpor men hundra år är ändå hundra år. Jag har länge sagt att jag nästan är hundra år och nu blir jag det. Det är roligt att barn, barnbarn och barnbarnsbarn kommer hit och att vi kan ses. Jag tycker om när de jag älskar och är rädd om samlas och vi kan fira ihop, säger Olov Fryckstedt.