Gunnar Wassén var en genuin värmlänning, med hemvist en tid på Jäverön utanför Karlstad. Efter studentexamen blev han inkallad till Norrlands trängregemente i Sollefteå, där han slutade som kapten i reserven. Som rekryt bidrog han till framgångarna i stadens nybildade folkdansgille. Man kan lätt föreställa sig honom dansa Jösse härads polska i fältuniform.
Efter examen på folkskoleseminariet i hemstaden fick han en tjänst i Ammarnäs långt upp i Västerbotten och Vindelälvens dalgång. Hans nybildade familj betogs av bygden och landskapet och köpte snart ett fritidshus dit familjen återvände vinter som sommar.
Gunnar beslöt sig nu för att studera botanik och zoologi i Uppsala. Efter avlagda examina gick han vidare och genomförde en omfattande studie över vegetation och flora i Gardiken, en sjö i Ume lappmark. Han lade fram arbetet i en doktorsavhandling 1966. Avhandlingen ledde till docentur och en lärare- och lektorstjänst på dåvarande Folkskoleseminariet.
Gunnar Wassén blev en entusiasmerande lärare, som lade stor vikt vid praktiska tillämpningar som till exempel återställandet av det gamla seminariets trädgård. Som en uppskattning av hans lärargärning mottog han 1987 Uppsala universitets pedagogiska pris. Gunnar och Ulla samlade under många år en stor vänkrets i villan i Norby med anlagd biologisk damm och en trädgård med ljung och rhododendron, som de av åldersskäl fick lämna för några år sedan.
Gunnar blev tidigt medlem i OD, deltog i många konserter och resor, de senaste decennierna i OD:s veterankör. Han var tillika en lysande tolkare av Fröding, särskilt dikterna på folkmål.
Vi skall minnas Gunnar för hans vänsällhet och alltid goda och glada humör, för hans omsorg om sina vänner och även deras familjer – vem är som ej vår broder minns.