Musikintresset har alltid funnits där, det fick Uppsalafödde Hans-Göran Adenmark genom modersmjölken. Med en mor och tre mostrar som sjöng i stämmor och morbror som kompade, började Hans-Göran själv spela gitarr som åttaåring.
– Min morbror tvingade mig att lära mig spela på gehör, det har jag haft nytta av hela livet, säger han.
Som tolvåring sjöng Hans-Göran i Domkyrkans gosskör, året därefter sjöng han på konserter i anrika KFUM-borgen.
I slutet av 60-talet spelade han i sina första band, Dimples och Blue October, på scener som exempelvis Uppsalas nationer och vispråmarna på Norr Mälarstrand i Stockholm. Det var också då Hans-Göran var engagerad i Folkfesterna i Slottsbacken under några år.
– Pingsten 1970 var den stora festen, runt 50 000 människor kom och det var hur många band som helst som spelade. Det var kul! Ur Folkfesten kom sedan Uppsala Musikforum, berättar han.
Musikforumet i Uppsala var Sveriges första och grundades 1972; ett musikaliskt drivhus präglat av samhällets tidsanda och en viktig del av den progressiva musikrörelsen i Sverige. Många efterföljare poppade därefter upp runtom i landet.
Hans-Göran är fåordig, men lyser upp när han talar om musiken. Han visar en bild där han själv står med en gitarr av märket Gibson – en av världens största och mest kända tillverkare av kvalitetsgitarrer.
– Jag har den inte kvar längre. Den försvann tillsammans med förstärkare och annat på konstiga vägar under 70-talet, säger han och skakar på huvudet.
Kanske var det med förlusten av instrumenten som intresset för rocken plötsligt ändrade riktning och övergick i en helt annan genre; uppländsk folkmusik.
– Det ska vara uppländsk folkmusik, säger han och förtydligar att folkmusik från Dalarna och Hälsingland inte alls är lika intressant.
Gruppen Visum bildades och tillsammans med vännerna Torsten Eckerman på piano och altblockflöjt och Tord Nilsson på sång, höll de ett sextiotal viskonserter om året under tio års tid.
Det var också under 80-talet som Hans-Göran tog det som skulle vara ett kortare jobb på Gröna Lund, men där han blev kvar under resten av sitt yrkesliv.
– Jag skulle bara jobba en sommar, men blev kvar i 29 år. Det var en fantastisk arbetsplats. Även om det var stressigt och krävande så var det väldigt kul.
På Gröna Lund hade Hans-Göran flera olika roller, bland annat som elchef och elansvarig, brandskyddsansvarig och parkansvarig för säkerhet. En period satt han också i företagets styrelse.
– Det är en väldigt speciell arbetsplats. Mitt första projekt som elchef var ombyggnationen av Utsiktstornet till Fritt fall.
Gröna Lunds konserter var han inte så involverad i, mer än att han som tekniker skulle se till att få fram tillräcklig elkraft till scenerna. Hans-Göran höll sig i bakgrunden, men fick ändå se de stora artisterna även om det var på avstånd.
– Ramones var en fantastisk konsert. Och jag har sett Miles Davies och Ray Charles. Eric Clapton och BB King såg jag också, men inte under arbetstid.
För tio år sedan tog sig Hans-Göran in i folkmusiksvängen och omger sig med instrument som nyckelharpor och fiol, men själv håller han sig till elbasen.
– Jag tillhör kompet. Och allting är på gehör.