I Tegnérparken i Uppsala turas Katarina och Magnus Lejonlid om att putta på treårige Miltons gunga. Han är lite förkyld och hemma från förskolan. I familjen finns även Matilda, fem år.
– Med två barn blev det fler påfrestningar, vi insåg hur viktigt det är med jämn ansvarsfördelning, säger Katarina.
Enligt en ny Sifo-undersökning har var tredje småbarnsförälder funderat på separation, ofta för att de drar ett tyngre lass med barnen. Enligt samma studie är det än idag kvinnor som tar merparten av föräldraansvaret.
– Man blir inte förvånad över siffrorna, säger Katarina.
– Vi har aldrig bråkat speciellt mycket men när det händer börjar det ofta med konflikter med barnen. En blir arg på barnet och den andra på partnern som är arg, säger Magnus.
De jobbar därför med att stå på samma sida. Barnen ska få samma svar oavsett vem de frågar. Det mesta som rör hemmet och barnen gör paret tillsammans, det blir roligare så. När det kommer till planering däremot tenderar Katarina att ligga steget före.
– Jag vet inte om det är könsstereotypt eller handlar om preferenser, men det är ju ofta du som packar till exempel, säger Magnus till Katarina.
De minns när Magnus tog Matilda till simskolan utan baddräkt, i tron att Katarina redan packat ner den. Nu skrattar de åt händelsen men konstaterar hur viktigt det är att prata och reflektera.
– Annars är det lätt att halka in i roller, kvinnor hamnar ofta i att ”projektleda” hemmet, säger Katarina.
Båda säger att det finns föreställningar om sysslor som ”manliga” och ”kvinnliga”. Katarina var student när hon väntade Matilda och minns att kursare och studievägledare förvånades över att hon bara tänkte vara föräldraledig ett halvår.
– Som om de inte fattade att det fanns en förälder till.
Magnus tycker att män förväntas vara händiga.
– Om vi byggt något kan folk förutsätta jag har gjort det själv, säger han.
Under pandemin jobbar paret, båda systemutvecklare, hemifrån. Det har underlättat familjelivet.
– Mer tid att prata utan att bli avbrutna. Som tur är delar vi de flesta värderingar. Då räcker det oftast att prata och lyssna för att undvika bråk, säger Magnus.
Psykologen och parterapeuten Christina Hänström har sett att obalans i parrelationer ofta yttra sig i att ena parten visar mer engagemang.
– Det förekommer även i samkönade relationer. Men i heteropar är det ofta kvinnor som är pådrivande och män som är undvikande, säger hon.
– Men båda lider lika mycket av att inte nå varandra.
För män innebär obalansen att de känner sig otillräckliga, kvinnor beskriver övergivenhet. Respektfulla samtal är ett sätt att bryta sig ur rollerna och överbrygga avståndet.
– Vilka behov, upplevelser och känslor har du? Lägg fram det på ett kontaktsökande och icke-anklagande sätt. Dela och ta emot. Det är en konstform, som att sätta ihop en dans, ibland kan man behöva hjälp av en bok eller en samtalsterapeut, säger Christina Hänström.
Småbarnsåren är tuffa för alla. Att släppa på vissa krav kan vara bra.
– Det måste kanske inte alltid vara perfekt städat, säger Christina Hänström.
Som par behöver man varandra extra mycket under den här tiden. Därför är det viktigt att hitta en vi-känsla för att kunna vara älskare och bästa vänner, utöver föräldrar.
– Då kan man också dela glädjen över de små liven, som såklart är värda allt, säger Christina Hänström.