För Meta Troell var det barnbarnets oro över att hon skulle bli sjuk som blev signalen om att hon måste isolera sig. Det är nu över ett år sedan hon slutade umgås fysiskt med andra än särbon.
I början av mars 2020 sade Meta Troells barnbarn att han var rädd.
– ”Har du inte hört talas om coronaviruset?” frågade han när jag undrade varför. Jag sade att det ju främst drabbar oss äldre. ”Just därför”, sade han. Jag hade inte tänkt så långt, minns Meta.
Sedan dess har Meta levt efter devisen att det hon faktiskt kan bidra med är att hålla sig frisk, genom social distansering. Till och från har hon varit ledsen och en period kring jul kände hon sig rädd. Samtidigt menar Meta att hon inte hör till dem som haft det värst under pandemin.
– Det är nog svårast för dem som jobbar hemma och för unga som inte får fira att de går ut skolan.
Själv trivs hon med pensionärslivet och tror att hennes tidigare jobb som omvärldsanalytiker på Svensk Handel skulle vara betydligt tuffare idag. Att få dagarna att gå brukar inte vara svårt. Det finns mycket att pyssla med hemma.
– En annan rolig sysselsättning är Turf. Det är som ett ”vuxen- Pokémon”, digital orientering, säger Meta.
Spelet går ut på att ta sig till olika zoner utomhus. Förutom att man kommer ut och rör sig är det en social aktivitet. I spelets app finns en chatt och Meta träffar också andra spelare när hon är ute och spelar.
– I september var det Sverigekamp, då cyklade jag 72 mil och jag var ändå inte den flitigaste, säger hon.
Den enda Meta umgås med fysiskt är särbon i Göteborg. En gång berättade han att han hade druckit kaffe hos grannen. Då sköt Meta upp sitt planerade besök.
– Bra att vi är någorlunda digitalt mogna. En gång när vi hade digital middag på balkongen gick jag in för att hämta likör till glassen. När jag kom tillbaka undrade jag för ett ögonblick vart han tagit vägen, så nära kändes han, säger hon.
Asma Rafiq saknar sin familj i Pakistan och är särskilt orolig för sin mamma.
Även för Asma Rafiq har året som gått varit väldigt annorlunda, trots att hon bor med sin man och barn. Vi träffas på hennes innergård i Luthagen, där familjen tillbringat mycket tid under pandemin.
– Vid årsskiftet 2019/20 när jag besökte familjen i Pakistan hörde jag talas om en okänd sjukdom i Kina, säger Asma, som är forskarstuderande vid Uppsala universitet.
Eftersom hon vid pandemiutbrottet väntade sitt tredje barn och ingen visste hur covid-19 påverkade gravida var det ett lätt beslut för henne och maken att undvika så gott som all kontakt utanför familjen.
– Med tre barn blir det sällan långtråkigt men det var tungt att inte kunna samlas och fira ramadan, säger Asma.
Trots alla åtgärder de vidtagit smittades både hon och maken med covid-19 i höstas, vid ett besök på barnavårdscentralen.
– Det gick över snabbt men mitt smaksinne är återställt först nu. Innan smakade allt metall, det var tråkigt eftersom jag älskar kaffe, säger Asma med ett skratt.
Hon blir allvarsam igen när hon pratar om sin familj i Pakistan, där vaccineringen ligger långt efter Sverige.
– Min mamma är i riskgrupp, jag är väldigt orolig för henne. Det är det absolut svåraste, säger Asma, som ser de som en självklarhet att själv vaccinera sig.
– Jag ska hälsa på familjen så fort det är möjligt.
Också för Meta Troell är vaccinet ett ljus i tunneln. Att inte träffa barn och barnbarn har varit tungt.
– Jag är lite rädd att barnbarnen ska bli blyga för mig. Tycker de om dinosaurier fortfarande, är det fortfarande Elsa i ”Frost” som gäller? Sådant tänker jag på, säger hon.
– Mitt nästa delmål är att mors dag ska bli en kramdag.