Camilla Dunér med dottern Lyra kommer förbi på väg till Hågahögen och får ta sig en titt i tipin.
– Vill ni gå in och titta? frågar Uppsala Gudinnetempels prästinna, LinaLo eller Lina Sjöberg som hon heter när hon inte gått in i rollen som prästinna.
Camilla Dunér med dottern Lyra kommer förbi på väg till Hågahögen och blir nyfikna på den stora tipin. De kryper in.
– Titta Lyra, en bild på en kvinna som är gravid, det pratade vi om! säger Camilla Dunér.
På de gulorangea tipiväggarna hänger vepor med bilder på fyra av de totalt nio riktningar som ligger till grund för gudinnereligionen som Lina Sjöberg utövar via det nystartade Uppsala Gudinnetempel.
Veporna visar bilder av Gudinnans aspekter genom olika åldrar: "Flickan" som hedras i februari, "Älskarinnan/krigarinnan" hedras i månaden maj, "Modern", augusti och "Den gamla, visa" som hedras i november. Tempeltipins öppning vänds alltid mot öster.
Det är i tipin som Lina Sjöberg håller sina ceremoniella sammankomster och kurser. Det finns inga pengar till en fast lokal, i stället flyttar hon runt tipin efter årstid och behov i Hågadalen och Stadsskogen. Under vintern värms tältet upp med eld på ett fat, tipitoppen är en öppen rökgång.
Lina Sjöberg sätter upp sin tempeltipi vid foten av Hågahögen. Här hålls Gudinnetemplets ceremonier.
Vi träffas på dagen för sommarsolståndet. På kvällen före midsommarafton ska hon hålla ett evenemang under rubriken: "Cirkel och ceremoni för att läka sexuella och kärleksrelationella sår."
– Midsommar är en förlängning av valborg, passionens och sexualitetens tid. Den fortsätter till midsommar, då vi dansar kring stänger, hyllar fruktbarheten och ljuset. Men ingen har tid att gå i tempel på midsommarafton, säger Lina Sjöberg som även är teologie doktor i uttolkning av Gamla testamentet och den hebreiska bibeln, samt författare.
Inne på på tempeltipins tygväggar hänger vepor med bilder som symboliserar Gudinnans aspekter genom olika åldrar.
Hon är född i en aktivt kristen familj där pappan är präst. Familjen tycker inte att det är helt lätt att förstå hennes religionsbyte. Hon säger att hon inte ser det som att hon tror på en annan gudom utan att hon relaterar till det gudomliga på ett annat sätt.
– I tjugoårsåldern tänkte jag, om kyrkan är så patriarkal att jag inte längre kan vara där, var kan jag då vara? Det kändes som jag konstruerade en gudsbild den kom inte organiskt, jag kunde inte sätta min tillit till den.
Maria Liljas, Lisa Bringegård och Lina Sjöberg hälsar solen på dagen för sommarsolståndet, 21 juni.
Lisa Bringegård och Maria Liljas, två medlemmar i Gudinnetemplet kommer till tempeltipin. Lisa har även hon tidigare sökt sig till den kristna kyrkan.
– Jag kände ingen gemenskap, ingen magi, det kunde lika gärna ha varit ett omklädningsrum för bandyspelare eller en syförening. Folk är snälla men man blir inte sedd. Här kände jag att jag hade kommit hem, här är folk öppna mot varandra, säger hon.
I tempeltipin har rökelse börjar göra luften tung. Lina Sjöberg har lagt ut mjuka mattor och ordnat ett altare på sin farmors vita spetsduk. På en silverbricka ställer hon gudinnor i olika former. Där står ett glas med vatten, hon har tänt ett ljus och längst fram ligger en fjäder. Hon förklarar mer i videon nedan.
Vi sitter i en liten cirkel.
Jag frågar Maria Liljas, docent i religionspsykologi som har forskat om riter i över 30 år, vad religion är.
– Vad religion är?? Du pratar med en teolog! utbrister Maria Lilja innan hon fortsätter:
– Religion är liv, något självklart. Men den kristna kyrkan använder så många ord i sina riter. Prästen tar på sig rollen som Guds representant, förklarar och lägger till rätta. En predikan är så otroligt rituellt avtändande, som ett hemma hos-reportage, säger Maria Lilja.