I Leif Alpsjös kök hänger ett tändstift i ett rött tygband en bit över köksbordet. Eftersom det hänger i en ljuskronas mitt, en ljuskrona helt stöpt i stearin, är det lätt att tro att tändstiftet utgör någon slags balans åt denna krona, så att den ska hänga rakt.
Leif Alpsjö lägger armarna i kors över den skotskrutiga västen och skrattar innan han säger:
– Det är tändstiftet som ger mig gnistan i vardagen.
Han ger inga vidare förklaringar.
Sån är han Leif Alpsjö, om en är ute efter att snabbt beskriva hans enkelhet och hans syn på tillvaron. I hans syn på livet "är" saker och skeenden och det är efter den devisen han vill leva, lite som en renässansmänniska, enligt hans egen utsago. Men skenet, enkelheten bedrar. För att hänga med i hans virvlande tankar får en sitta en bra stund och lyssna.
Dagarna i det stora gula boningshuset i Rångsta består av minst ett par timmars repetitioner på nyckelharpan. Ofta sitter han i det rum han kallar kapellet. Där ryms förutom en massa noter, instrument och böcker, även två skrivbord, notställ och en roddmaskin. I den tar Leif Alpsjö femminuterspauser för att hålla kroppen igång.
– Jag har en runda som jag brukar gå i skogen också. Då lyssnar jag gärna på en bra radiointervju och jag går alltid med stavar. Det får du gärna skriva, det är bra för karlar att läsa, de har fördomar mot stavar, men på samma tid har du minst 25 procent högre effekt av motionen jämfört med om du går utan stavar, det eftersom du rör på både axlar och mage, säger Leif Alpsjö förnöjsamt.
I ett annat rum i det stora huset står en stor tv-skärm placerad på en stol. Där sitter han gärna samtidigt som han spelar. Han tror att det gagnar hans intellekt att öva på nyckelharpan samtidigt som han tittar på tv.
– Jag har övat och klarar till och med att läsa de svenska textraderna till utländska filmer samtidigt som jag spelar, säger han stolt.
Leif Alpsjö har fått stipendium om från Stiftelsen Hilda och Algot Blankfelts minnesfond för uppländsk folkmusik. Han delar det tillsammans med den unga musikern Georg Talbot från Tierp.
Leif Alpsjö håller fortfarande kurser i folkmusikspel och spelar upp till dans. Han har själv framställt studiematerial på 1970-talet i form av studiehäften som han fortfarande säljer då och då. Han har även producerat instruktionsvideor på Youtube. Han verkar helt enkelt gilla att lära ut. Han nämner Anders Matsson, en musikelev som han känt sedan Mattson var i tioårsåldern.
– Han var en av mina skickligaste elever. Jag är nära vän med honom sedan han var tio år, vi snackar mycket tillsammans om livet och musik. Det är väldigt kul med en generation emellan, det ger perspektiv, säger Alpsjö.
Han säger att hans förnamn betyder "arvtagaren", något som han fick berättat för sig när han var 40 år, av en islänning i franska alporten Val-d'Isère.
– Det är förmedlandet av folkmusiken jag vill åt, jag är en länk, en arvtagare som förmedlar traditioner, en traditionsbärare. Jag står på scen, håller kurser och får såklart bekräftelse, men en del missuppfattar mig och tror att jag bara vill höras och synas, det är skitsnack, säger Leif Alpsjö.
Stipendieutdelningen kommer att ske 2 februari på Upplands fornminnesförening och hembygdsförbunds Vinterting. Fondens syfte är att prisbelöna framstående allmogespelmän och/eller att stödja unga förmågor, som är intresserade av att lära sig allmogemusik, genom att ge bidrag till inköp av instrument.