Emil Johansson, 20 år och Catarina Kylberg 47 år, blev vänner när hon var hans lärare på sjukhusskolan på Akademiska sjukhuset.
Natten mot den 21 juli 2020 drar 18-åriga Emil Johansson runt med tre kompisar i en bil. Det är varmt och Emil är badsugen. De kör till ett bassängbad i Hallsta utanför Västerås där han bor. Emil springer mot ingången på det stängda utomhusbadet och innan hans kompisar ens har hunnit ur bilen har han klätt av sig och slagit en framåtvolt från ett fem meter högt hopptorn. Vad han inte ser i mörkret är att poolskyddet är på.
– Jag minns att jag slår i och att jag inte kan röra mig. Sen ligger jag på rygg och har svårt att andas. En av mina kompisar springer fram och försöker dra in mig men poolskyddet sjunker, det håller inte för oss båda. Poolskyddet blir som en plastpåse som fylls med vatten och jag är nära att drunkna.
Emils volt i natten är bara en i mängden av alla infall som han ägnat sig åt under sin ungdom. Som motorcrossförare har han brutit högerarmen fyra gånger, han har brutit knän, armar och haft tolv hjärnskakningar.
– Jag har en jävla journal på sjukhuset, utbrister han med ett leende.
Efter en kvart kommer ambulansen och kör honom till Västmanlands sjukhus i Västerås. Redan efter ett par timmar skickas han vidare till Akademiska sjukhuset i Uppsala och läkarna börjar direkt operera. I över en månad ligger han nersövd.
– När jag vaknade upp kunde jag inte röra mig från nacken och ner. Nacken var bruten och läkaren sa att det skulle behövas ett mirakel för att jag skulle kunna gå igen. Då svarade jag att jag är Mirakel-Emil.
Den tidigare så vilda 18-åringen, som är 190 centimeter lång och störst och starkast på gymmet och som planerat att se världen från lastbilsfönstret, får nu genomgå ytterligare en rehabresa. Hans muskler förtvinar, han har ingen känsel från nacken och nedåt och hans resa mot att bli lastbilschaufför är för alltid avbruten. Armarna är nu tunna och orörliga.
Efter flera operationer och mycket sjukgymnastik kan nu Emil Johansson, som från början var helt förlamad från nacken och ner, lyfta sina händer och köra sin rullstol själv.
Catarina Kylberg är konstnär som specialiserat sig på att måla välkända Uppsalaexteriörer. Framför ett av skyltfönstren längs S:t Persgatan mellan Gamla torget och gågatan kan man hitta en av hennes målningar. Hon arbetar även som lärare på sjukhusskolan och undervisar barn som vistas länge på Akademiska sjukhuset.
En dag i oktober 2020 ska hon träffa en 18-årig pojke på avdelning 85C. Allt hon vet är att han har råkat ut för en olycka och att hon ska undervisa honom i matte och svenska.
– Han ligger där i sjukhussängen med en dator, så jag ber honom stänga av den. När han instruerar mig hur jag ska göra det förstår jag att han inte kan röra armarna. Där började jag fascineras av Emil. Inte en enda gång under tiden jag känt honom har han gnällt eller haft problem med att han brutit nacken. Skulle man ha en tusendel av hans livssyn skulle man vara så mycket lyckligare.
När konstnären Catarina Kylberg fick en förfrågan om att måla en tavla för en vårdcentral, målade hon in Emil tillsammans med en flickvän som hon hoppades att han en dag skulle få. Hennes önskan slog in - i dag är Emil och Embla ett par.
Så inleddes en annorlunda vänskap mellan Catarina och den 30 år yngre Emil, och hon har uppmuntrat honom att nu när han inte kan bli lastbilschaufför längre borde han bli mental coach och hålla föreläsningar.
– Hans syn på livet skulle kunna ge så många energi, förtröstan och glädje, säger Catarina Kylberg.
Emil, ångrar du aldrig att du hoppade ner i poolen utan att titta först?
– Nej. Jag funkar inte så. Nu blev det ett annat liv. För en och en halv månad sedan fick jag beviljad personlig assistans. Så eftersom jag behöver hjälp med allt och mina kompisar innan var de som gjorde det, har jag anställt dem som assistenter.
Samtidigt som Catarina lärde känna Emil hörde vårdföretaget Prohelia av sig till henne och ville ha en tavla från kvarteren runt Svandammen med människor i rörelse.
Catarina Kylberg har gjort en tavla från Svandammen där hon målade in både Emil som nyss brutit nacken, och den flickvän som hon hoppades att han skulle få.
– Eftersom Emil är så fantastisk ville jag ha med honom i tavlan, så jag målade in honom. Och så var min stora dröm att han skulle få en flickvän, så jag målade in en blond tjej bredvid rullstolen. Då, på den tiden, kunde han inte köra rullstolen själv, det har han lärt sig nu, men det blev som en framtidsvision att så här vill jag att det ska bli för Emil.
Vi gör intervjun i lokalen där tävlan hänger. Emil har inte dykt upp ensam – vid hans sida går Embla. Hon är lika blond som tjejen på tavlan. De träffades på Tinder i somras och blev ihop nästan direkt. Catarina fick vad hon önskade sig – en flickvän till Emil. Embla böjer sig fram och tittar på sig själv på tavlan. På tavlan är det sommar, annars stämmer allt med verkligheten.