Minnesord
Els-Margret föddes på gården Elgesta i Ripsa socken i Södermanland där föräldrarna bedrev jordbruk. Hon var nummer fyra i en syskonskara på fem. Familjen flyttade 1945 till gården Stora Vallby i Östuna socken i Uppland. På gården plockades det potatis och rensades rovor och hallonbuskarna var välbesökta. Alla barnen hjälpte till med sysslorna på gården. När Els-Margret var 13 år började hon i Husby-Långhundras sjuåriga kyrkskola. Hon läste sedan till realen på NKI-korrespondens och började därefter på Uppsala Enskilda läroverk, där hon tog studenten 1953. Hon hade då flyttat in till Uppsala där hon delade rum på S:t Göransgatan med sin lillasyster Marianne.
Direkt efter studenten började hon läsa till lärare vid Uppsala universitet, med historia, samhällsvetenskap, psykologi och pedagogik som huvudämnen. Sin första fasta tjänst som lärare fick hon i Sandviken men större delen av sitt arbetsliv jobbade hon som gymnasielärare på Borgarskolan i Gävle. På Borgarskolan träffade hon sin blivande make Gustav. De gifte sig 1973 och bodde i Gävle, först på Rågångsvägen och sedan i en härlig villa på Majvägen där Els-Margret odlade ljuvligt doftande rosor. Efter giftermålet med Gustav tillbringades somrarna på Hönsklubben, ett älskat sommarställe i Pite skärgård. På sensomrarna gick färden till alla små kobbar och skär med hjortron, blåbär, lingon och åkerbär som Els-Margret fann stor glädje i att plocka och som generöst delades ut till föräldrar, syskon och längre fram också syskonbarn. Som pensionärer flyttade Els-Margret och Gustav till Uppsala.
Els-Margret hade livet igenom ett stort samhällsintresse. Hon stödde flitigt ideella organisationer som hon tyckte gjorde fina insatser, bland annat Läkare utan gränser.
Vi saknar Els-Margret, en klok och omtänksam person och en i många sammanhang ovärderligt stöd.