Jenny Normark Momquist är dramapedagog och leder teaterföreningen Alla åldrars scen som funnits i Uppsala sedan år 2014. Lägret är en del av ett projekt där även manusskrivning till en teaterföreställning, själva föreställningen, en bok samt en konstutställning ingår. Projektet har fått bidrag om en halv miljon kronor från Postkodstiftelsen.
– På lägret ska trans vara normen. Det ska vara en frizon. De ska till exempel våga bada utan att bli ifrågasatta eller felkönade.
Varför behövs det?
– För en transperson ser inte kroppen ut som man själv tänker att den ska se ut. Det är svårt när man är kille men har en tjejkropp. På lägret kan deltagarna stötta, inspirera och tipsa vararandra. De behöver inte förklara sig.
Hur tar ni hand om personer som eventuellt mår psykiskt dåligt under lägret?
– Vi är medvetna om att det är en riskgrupp vad gäller psykisk ohälsa. Vi har nödnummer för direktkontakt med närstående, vi har koll på medicinering hos deltagarna och vi är medvetna om att självskadebeteende kan förekomma. Vi kommer att ha ledarmöte morgon och kväll.
Lägret har riksintag och runt 20 personer i åldrarna 13 till 42 deltar. De kommer från Skåne i söder upp till Värmland och Dalarna. Jenny Normark Momquist och hennes kollega Tim har tagit emot drygt 100 förfrågningar från transpersoner över hela landet som visat intresse men som av någon anledning inte kunnat delta.
På lägret kommer deltagarna att kunna vara med i workshops som dans, måleri, yoga och manusskrivande bland annat. Manusen kommer att användas för teater i höst. En uppsättning som är inbokad på flera ställen i Uppsala län.
– Vi vill fortfarande ha in transpersoners berättelser. Skådespelare som är trans och som vill vara med i uppsättningen får gärna höra av sig, säger Jenny Normark Momquist.
Hon är själv transmamma och har närstående med könsdysfori.
– Hade inte min son Tyr kommit ut som trans hade jag förmodligen inte planerat det här lägret, säger Jenny Normark Momquist.
Sonen kom ut för snart ett och ett halvt år sedan. Hon och maken, båda cispersoner, lärde sig snabbt sonens nyvalda namn, de accepterade och stöttade honom i beslutet. De rättar också andra människor när de använder fel pronomen eller fel namn om honom.
– Är det någon som inte kan acceptera honom som den han är behöver de inte ha med oss att göra längre, säger hon.