Elisabeth Kjellén, Birgitta Fredriksson och Carita Gustavson packar upp hantverk som medlemmar och utomstående skänkt till lotterivinster och försäljning på 140-jubileet.
Det är full aktivitet i det lilla röda huset i Ekelunda, Gryta som ligger en bit utanför Örsundsbro. Det krävs en exakt adress för att hitta dit eller en så exakt vägbeskrivning som husets innehavare, Elisabeth Kjellén, gav. Hon är ordförande och sekreterare för syföreningen.
När UNT kommer dit vinkar hon glatt från den stora inglasade verandan. Hon, Carita Gustavson och Birgitta Fredriksson håller på att göra slutjobbet inför det stora 140-årsfirandet på lördag den 21 augusti. Det ska förberedas för utställning, försäljning, tipspromenad och lotteri, där vinsterna består av handverkade skatter. Kaffeservering blir det förstås också i kyrkans regi.
– Hm, hon har skarvat här så det blir en bit över. Jag får försöka riva upp och sedan fortsätta virka som hon har börjat med på ena sidan. Men jag vet inte hur hon sytt ihop längderna, med smygmaskor kanske, för stolpar är det inte, funderar Birgitta Fredriksson samtidigt som hon vänder och vrider på den stora grå pläden.
– Jag tog med mig garn i två olika nyanser som du kanske kan använda, titta här, säger Carita och håller fram två nystan.
Alla tre synar baksidan av den välstickade pläden och kommer överens om att den inte behöver fodras med något bakstycke i tyg, eftersom den är så välgjord att baksidan till och med kan tjäna som framsida.
Carita Gustavson, Elisabeth Kjellén och Birgitta Fredriksson diskuterar pläden som ska bli en av vinsterna i lotteriet.
I dag har Gryta Kyrkliga Syförening cirka femton medlemmar varav tio, tolv är aktiva och går på mötena var tredje vecka. Då träffas de i Kyrkstugan eller Lilla Ransta, IOGT-NTO:s lokal. I Lilla Ransta, som trots sitt namn är en stor lokal, kunde de träffas även under coronans värsta framfart, bara ett fåtal samtidigt och alla med egen fikakorg. Det blev en betydelsefull stund i isoleringen.
Elisabeth Kjellén, ordförande, har sammanfattat Gryta Kyrkliga Syförenings historia med snirklig vacker handstil.
Elisabeth Kjellén räcker fram en bunt sirligt handskrivna papper, omsorgsfullt ihopsatta med ett stort gem och en flyer med inbjudan till jubileet. Hon har sammanfattat syföreningens historia. När den startade 1881 av tre kvinnor, varav en var småskolelärarinnan i Gryta skola, Ebba Hedberg, träffades kvinnorna var fjortonde dag hemma hos varandra mellan klockan ett och fyra på eftermiddagen. De gick eller cyklade till varandra, på vintern var det förstås skidor eller häst och vagn om det handlade om sju kilometer, vilket det kunde göra. De sydde örngott på trampsymaskin och virkade spetsar av fint garn som syddes fast, det broderades "gå bortnäsdukar" och i de hem där det fanns vävstol tillverkades mattor. Kvinnorna fick möjlighet till ett avbrott från vardagen, träffas, prata och samtidigt se till att göra nytta. I dag är det sociala ändå viktigast.
De har stickat den stora pläden tillsammans av restgarner. Nu ska ett bakstycke i tyg sys fast för att dölja alla trådfästen.
– Det är mitt livselixir. Jag behöver träffa andra människor med samma intressen som jag. Vi har roligt ihop och vi behöver inte handarbeta, vi kan lika gärna prata om något vi läst, dela berättelser eller sjunga ihop, säger Carita Gustavson.
– Ja, att sjunga är nog det bästa! Jag var medlem på 1970- och 80-talen då jag gick hit med min svärmor. Sen slutade jag ett tag men för fyra-fem år sedan gick jag med igen. Det var trevligt att träffa gamla kamrater, säger Birgitta Fredriksson.
Ordföranden är den som varit med längst, sedan i mitten av 1960-talet.
– Min mamma var ordförande då och jag följde med henne. Mycket har ändrats men gemenskapen finns kvar, säger Elisabeth Kjellén.