Minnesord
Carl Gustaf Spangenberg tillbringade sina första sex år på Manhattan men växte upp i Västergötland. Hans intresse för litteratur och livsfrågor vaknade tidigt. I tonåren var han guide på Heidenstams Övralid och kunde berätta om möten med Pär Lagerkvist och Kate Bang. Han beskrev sig som ”en 15-årig herre i kostym med väst”.
1971 kom han till Uppsala för studier i teologi. Redan från början ägnade han sig åt studentfackliga frågor och blev snabbt ledamot i teologiska fakultetens linjenämnd. Senare blev han Uppsala studentkårs ordförande. På 1980-talet bytte han bana till juridik, blev studierektor och med tiden universitetslektor. I alla sammanhang präglades Carl Gustafs närvaro av idéer och projekt, bland annat var han drivande bakom reformen av juristutbildningen 1992.
Som lärare var Carl Gustaf i en klass för sig, föreläsningarna var legendariska, kursvärderingarna översvallande. Som kursföreståndare för ämnet rättshistoria internationaliserade och kontextualiserade han kursen. Även utanför fakulteten gjorde han avtryck, bland annat som mångårig ledamot i den akademiska senaten och med nyskapande kurser som Core curriculum och Europastudier. Han blev ofta ombedd att kommentera angrepp på yttrandefriheten och startade det årliga symposiet om Peter Forsskål.
Carl Gustaf hade en positiv livssyn som vi skrev om i vänboken 2019: ”Att se det stora i det skenbart lilla, att vädra livets avgörande frågor i en fruktstund med en lärarkollega på Universitetshusets trappa, att låta en frusen blomma i Linnéträdgården väcka studenternas intresse för komparativ rättshistoria, att i tusentals luncher vårda ett gigantiskt nätverk som spänner sina trådar över vetenskapens och världens alla hörn”.
Hans sista tid var svår. In i det sista diskuterade han politik och litteratur med en strid ström av besökare. Humanism, humanitet och frihet präglade hans syn på livet och akademin. En omtyckt kollega, lärare och vän sedan mer än 30 år lämnar efter sig ett stort tomrum men även många ljusa minnen.