Minnesord
Fd medicinalrådet Börje Lassenius växte upp i Finland. Han avlade med lic examen 1951 och 1953 flyttade han med sin unga familj till Sverige där han 1958 blev svensk läkare. Han fick en fast tjänst på Sidsjöns sjukhus i Sundsvall och blev överläkare där påföljande år. 1974 disputerade han och fick medicine doktorsgraden.
1983 blev han byråchef på Psykiatribyrån vid Socialstyrelsen i Stockholm. Psykiatribyrån inlemmades efter några år i enheten för primärvård, tandvård och psykiatri och han blev då medicinalråd.
1991 gick han i pension och efterträddes av undertecknad. Han återanställdes omgående, dels på grund av det myckna arbete som planerades på enheten och dels på grund av sitt breda kunnande och sin gedigna erfarenhet. Han blev därför en ovärderlig tillgång och en rik källa att ösa ur för en nyanställd kliniker som var tämligen oerfaren av hur slipstenarna skulle dras i statliga och andra offentliga sammanhang.
Ute i vården hade man stor respekt för Börje Lassenius. Hans namn fanns under de dokument som utfärdades av Socialstyrelsen som bevis för varje enskild läkares specialistkompetens i psykiatri. Men även begäran att för den enskilde läkaren att inkomma med yttrande om anmälan inkommit till Socialstyrelsen om eventuellt begånget fel i vården undertecknades av honom.
Börje Lassenius har haft stor betydelse för utvecklingen av dagens psykiatri. De stora förändringarna inleddes på 80-talet med nedläggningen av mentalsjukhusen. Tvångsvården reformerades i riktning mot begränsning och större patientmedinflytande. Psykiatrireformen, som innebar att psykiskt sjuka personer i högre grad skulle integreras med resten av samhället, sjösattes i början av 1990-talet. Allt detta hade Börje Lassenius stort inflytande över från sin position på Socialstyrelsen och därigenom sin medverkan som expert i de utredningar som ledde fram till en konkret lagstiftning.
Börje Lassenius var en förtjusande person. Utrustad med en ödmjukhet och med en genuin känsla för dem som samhället satts att ansvara för. Han hade lätt till skratt och en förmåga att lyssna till andras synpunkter. Hans vackra finlandssvenska dialekt bidrog också till att förhöja nöjet att samtala med honom. Jag kommer alltid minnas honom med glädje och tacksamhet. Vila i frid du trädgårdsmästare i den välskötta, om än fläckvis vildvuxna, psykiatriska örtagården.