Facebookgruppen "Klimakteriekärringar som pratar om (nästan) allt" har över 13 000 medlemmar. Här frågar kvinnor varandra om tips kring sina besvär, relationsproblem dryftas och virtuell kärlek skickas i form av små meddelanden som säger: "Du är vacker som fan" eller "Var stolt över dig själv". En kvinna har skrivit en dikt till sin klimakterieångest.
På måndag är det internationella klimakteriedagen, en dag instiftad av International Menopause Society och WHO för att höja medvetandegraden och kunskapen om klimakteriebesvär. Tack vare poddar, Facebookgrupper och tv-program har också klimakteriet gått från att vara en privat skamtyngd period, till att bli något som förenar kvinnor som inte vill fortsätta må dåligt.
Tord Naessén är senior professor i obstetrik och gynekologi vid Institutionen för kvinnors och barns hälsa vid Uppsala universitet. Han har över 30 års erfarenhet av att behandla kvinnor i klimakteriet med hormoner och har även forskat om hur hormoner kan förbättra kvinnors hälsa och liv under klimakteriet.
– Många har lidit av vallningar, sömnproblem, ångest och trötthet, ofta helt i onödan. På grund av den första tolkningen av en stor amerikansk studie 2002 har såväl läkare som myndigheter och press ofta givit en alltför negativ bild av hormonbehandling.
Sju av tio kvinnor drabbas av klimakteriebesvär och en tredjedel får så stora problem att de behöver söka vård för sina besvär. I den amerikanska studien "Womens Health Initiative" där 20 000 kvinnor fick behandling med hormoner eller sockerpiller kunde man se att det fanns en lätt ökning av förekomsten av bröstcancer och hjärt- och kärlsjukdomar hos de som behandlades med hormoner. Det man inte tog hänsyn till i första rapporten var om de som fick hormonbehandling, respektive sockerpiller, skilde sig vad gäller bakomliggande riskfaktorer samt att vissa av kvinnorna var så gamla som 79 år, när studien startade.
– Effekterna av hormonbehandlingar blir helt olika om de inleds när de ska, det vill säga när klimakteriet börjar, mellan 50 och 60 år jämfört med om de inleds senare. I dag börjar man inte de här behandlingarna på kvinnor som är över 60 som inte haft någon behandling tidigare, säger Tord Naessén.
Men trots att det upptäcktes redan efter några år att studien från 2002 hade felslut, dröjde sig idén kvar inom medicin och allmänhet att hormonbehandlingar var riskfyllda för kvinnor, enligt Tord Naessén.
– Kvinnor har därför lidit trots att behandling har funnits, och nästan alla kvinnor blir hjälpta vid behandling.
Om det gått tre veckor och man inte blivit bättre bör man komma på ett återbesök och då kan man ta en koncentration av östrogen i blodet. Om man har haft tabletter kanske man ska byta till plåster, gel eller spray eller tvärtom för att se om det ger effekt.
– Om det är att eventuell nedstämdhet inte går över måste man se till att det inte handlar om en riktig depression, för då ska man ha antidepressiva.
Tord Naesséns forskning visar att hormonbehandling också har goda effekter på benmassa, balansfunktion och kärlsystem och medför minskad risk för fraktur och hjärtinfarkt.
– Viktuppgång efter menopaus är förenad med en omfördelning från muskelmassa till fettmassa, något som delvis motverkas av hormonbehandling enligt tidigare studier, säger Tord Naessén.
– Efter klimakteriet ökar kvinnors risk för hjärt- och kärlsjukdomar och för diabetes, delvis på grund av förlusten av östrogen. Flera studier har faktiskt visat att hormonbehandling kan minska den totala dödligheten upp till 40 procent, under pågående behandling. Dödligheten i bröstcancer verkar inte heller öka av hormonbehandling, utan snarast minska.
Det är därför viktigt att kvinnor söker vård i tid. Om man börjar behandling när organen är så friska som möjligt är förutsättningarna bättre för att få positiva effekter både på hjärta, kärl, skelett och på hjärnan, enligt Tord Neassén.
De flesta kvinnor med klimakteriesymptom besväras under fyra till sex år, men 15–20 procent lever med klimakteriebesvär under decennier, och vissa tvingas leva med dem hela livet.
– Jag har mött de här kvinnorna i behandling som är så trötta att de inte orkar arbeta och flera har berättat hur behandling gett dem livet tillbaka.