Psykologen Martin Forster var utan barn när han skrev en bok om relationer mellan föräldrar och barn. Då forskade han vid Uppsala universitet. Nu har han själv tre barn och säger att han skulle skriva boken annorlunda i dag.
– En sak som jag skulle skriva annorlunda i dag är stycket om 5-minutersmetoden. Hur känns det för en förälder när barnet skriker? Hur känns det för barnet? Är det värt att ta all denna gråt och förtvivlan i stunden? Nej, jag skulle inte råda någon till det i dag, säger Martin Forster, barnpsykolog och forskare.
Han poängterar att alla barn är olika, men också att föräldrar kanske många gånger utgår från sina egna behov av egen tid och inte från barnens behov. Överlag känner han att han i dag skulle ha lagt in mer av ödmjukhet inför hur svåra saker och ting kan vara. Han känner sig mer medveten om utmaningarna i vardagen som småbarnsförälder, även om han arbetade med föräldrar och barn redan då han skrev boken. Och fastän varje kapitel i boken baseras på forskning är det inte samma sak när forskning kommer in i vardagen där en familjedynamik ingår.
"Lägg bort mobilen och maratonträningen och fokusera på ditt barn", säger Martin Forster, barnpsykolog och forskare.
En helt vanlig situation som föräldrar nog kan känna igen sig i är när ett barn sätter sig på tvären över något. Barn två får då ett utbrott över att barn ett alltid får som hen vill. En förälder är tyst och tänker att det löser sig bara de får på sig kläderna och kommer utanför dörren, medan förälder två är tokstressad och börjar skrika om att hen minsann har ett tåg att passa.
– I dag hade jag nog tagit med mer av samspelet mellan föräldrar och familjedynamik som helhet i min bok. Men frågan är nog: Håller boken i dag? Som psykolog vill man göra allt rätt men då kan det bli alltför komplicerat och läsaren får inte med sig något alls. Man ska inte underskatta enkelhet och det var just därför jag ville basera råden på forskning. Men jag vet inte om boken skulle ha blivit bättre eller sämre om jag skrivit den i dag med egna erfarenheter som förälder. Flera läsare har hört av sig och sagt att det var skönt att jag inte hade med några egna erfarenheter.
Det skramlar till i bakgrunden och Martin Forster låter lite långt borta.
– Jag plockar ur diskmaskinen samtidigt som jag pratar med dig, stör det?
Hans två äldsta barn har cyklat själva till skolan och 7-åringen har blivit lämnad. Han beskriver sin egen vardag som "rätt kaotisk". De håller också på att bygga ut huset.
Barns skärmtid är en ständigt återkommande fråga från föräldrar, menar psykologen Martin Forster. Arkivbild.
Föräldrars frågor till Martin Forster handlar ofta om skärmtid och om barns oro, ångest och rädslor. Men även frågor kring bråk och konflikter är vanliga.
– De flesta jag möter tycker att vardagen är för stressig. Mycket av detta är en följd av teknikutveckling. Visst, som enskild företeelse är det mycket effektivt att bara gå in i en app och skriva att ens barn inte kommer på träningen. Men i stället lassar man bara på mer och utbudet av aktiviteter blir större, apparna med notiser blir fler och fler.
Så var det även det där med skärmens vara eller inte för små barn, samt föräldrars egna skärmtid som förebild. Det är svårt att vara en fullt närvarande förälder samtidigt som en tittar på mobilen, menar han.
Världshälsoorganisationen, WHO, kom 2019 ut med riktlinjer om att barn under två år inte ska ha någon skärmtid alls och barn som fyllt två år inte bör sitta mer än en timme framför en skärm. Mycket skärmtid kan göra att ett barn blir berövad annan utveckling. Han har gjort en pilotstudie med skärmfria dagar hos familjer med barn i tioårsåldern och uppåt. Resultatet visade att de flesta tyckte att det var bra att lägga undan familjens alla mobiler två, tre dagar i veckan. Ungdomarna fick skatta sitt mående och det visade sig att de tyckte det blev lugnare, roligare och att familjen fick en bättre samvaro.
Om Martin Forster skrivit boken i dag när han själv blivit förälder, hade han inte tagit med stycket om 5-minutersmetoden, han hade skrivit annorlunda om barn och att få dem att sova. Arkivbild.
– Det finns en väldig kraft i skärmar, de ger snabba kickar som konkurrerar ut andra aktiviteter. Det går en tydlig gräns vid nio års ålder då barn verkar få sin första smartphone. Före mobilen är det lättare för föräldrar att begränsa skärmtiden. Man får också rannsaka sig själv som förälder, höja blicken till en hel dag eller en hel vecka och fundera på vad barnet behöver. Personligen tycker jag att vi får bättre livskvalitet när vi lägger bort våra skärmar.
Tid verkar vara en outsinlig källa till många konflikter. Martin Forster menar att det borde vara självklart att avsätta tid för varandra så barnen inte präglas av "nu måste vi/nu måste du" hela tiden.
– Rigga om schemat så du har tid att fokusera bara på barnet. Skala ner och gå igenom vad ni hinner, vad ska ni stryka. Lägg bort mobilen och maratonträningen.