Några trappor upp på Samariterhemmet ligger Bröstmottagningen och här träffar vi Ann Båth som precis håller på att göra sig hemmastadd som avdelningschef. I höstas lämnade hon jobbet på förlossningen på Akademiska sjukhuset, en plats hon arbetat på sedan 1978.
– Jag har alltid varit passionerad för förlossningsvården, berättar Ann Båth.
Till förlossningen kom hon redan som 18-åring. Några år senare utbildade hon sig till sjuksköterska och 1997 tog hon sin barnmorskaexamen. Med över fyrtio år inom kvinnosjukvården har hon hunnit med en hel del.
– Jag har nog varit med på tusen förlossningar. Det är verkligen stort att få vara med i en så omvälvande och fantastisk situation som en förlossning är. Det är något mycket mer än bara ett medicinskt event, säger Ann.
Hon berättar med glöd om arbetet på förlossningen.
– Det är snabbt och intensivt, det gäller att vara fokuserad hela tiden. Det jobb som görs på förlossningen är helt fantastiskt.
För omkring tio år sedan blev hon chef på förlossningen.
– Det har varit en fantastisk tid och jag känner en djup stolthet över medarbetarna och verksamheten, det har förstås varit tuffa perioder ibland och det har varit kämpigt med bland annat personalbrist. Samtidigt har det hänt väldigt mycket sedan 1978 när jag kom dit första gången, framförallt har vi kommit väldigt långt vad gäller bemötande och förlossningsskador.
På grund av stressymptom valde hon ändå att säga upp sig och just nu håller Ann Båth på med att lära känna sin nya arbetsplats på Samariterhemmets bröstmottagning.
– Jag kommer alltid att se mig själv som barnmorska, det är min identitet. Men nu satsar jag på det här. Det är skillnad att vara chef för 120 personer mot omkring tio stycken här. Men nog kommer jag att sakna pulsen på förlossningen, jag är en akutmänniska i grunden, berättar Ann.
Att fylla 60 år känns konstigt tycker hon.
– Ja, det känns surrealistiskt faktiskt, jag har alltid sagt att ålder inte betyder något, men nu börjar man tänka om. Det är kanske bara sex, sju år tills pensionen, vilket känns konstigt eftersom jag verkligen känner att jag vill jobba och göra nytta, säger Ann.
Någon pension har hon egentligen inte planerat för än.
– Spontant så skulle jag väl vilja vara mer med barnbarnen i vardagen, resa och kanske ägna mig mer åt hantverk, något jag gjorde mycket som yngre. Men det känns lite läskigt att tänka på pensionen, men det är klart, man är alltid rädd för det som man inte känner till, skrattar Ann.
Som nyanställd chef har hon mycket som hon vill hinna uträtta.
– Bröstmottagningen är en viktig del i vårdkedjan för kvinnor som drabbas av bröstcancer. Jag vill att den här platsen ska vara riktigt bra för de kvinnor som kommer hit. Korta väntetider är viktigt, att hitta en knöl i bröstet innebär en stor oro för kvinnor, det är trots allt den vanligaste cancerformen för kvinnor. Då ska man inte behöva ha en onödig väntan, även om chansen att bli helt frisk är stor med dagens behandlingar.
För att fira sin födelsedag bjuder hon och hennes jämnåriga man Anders med hela familjen till Korfu, en plats de årligen besöker.
– Vår dotter har en grav funktionsnedsättning och vi åker årligen ner till Korfu med henne, där vi hyr ett hus och verkligen känner oss hemma. I år tänkte vi att det vore roligt att bjuda med sönerna och deras familjer också, så det får bli så som vi firar att vi fyller 60 år båda två, berättar Ann.