Minnesord
Jag och min hustru Inger lärde känna Anders och Kerstin 2010 när växthusboendet Bovieran planerades i den gröna kilen Lillskogen i Bergsbrunna. Anders hade då varit ordförande i den mäktiga Bergsbrunna Vägförening i 22 år.
Anders följde Fredrik Reinfeldts råd att arbeta efter pensionen. Han fortsatte på SGU tills han passerat 69 års ålder och startade därefter eget företag som han drev tills han insjuknade i våras. Många expertutredningar i hydrogeologi bär Anders signum.
Anders hade stilistisk förmåga vilket framgår i hans inlagor till olika instanser och myndigheter. Han var omvärldsorienterad och hade ett litterärt intresse. Som småbrukarson hade han förvärvat ett stort mått händighet. Han var intellektuell men också praktisk och kunde hantera såväl hammare som spade.
Anders blev arg på okunnighet och dumheter, inte minst i politiken, vilket han också uttryckte i skrift. Nämnas kan hans reaktion mot omöjliga planer för dagvattenavrinning vid exploatering av Lillskogen, tokig planering av spårvägsbro över Fyrisån på grund av extremt lerdjup, punktering av drickvattenförsörjningen till Uppsalaborna vid exploatering av Ulleråker, samt mot kommunens brott mot terrängkörningslagen genom att tillåta motorfordonstrafik på del av Kristinastigen i Bergsbrunna.
Anders var hundägare och naturmänniska som i skog och mark tog reda på bär och svamp. För Inger och mig var han en sann vän, en trygg person som troget följde oss på nätet vid våra resor på semestrar och till våra barnbarn Down Under. Vi höll kontakt, om inte i samvaro, så via telefon eller e-brev.
Anders var gourmet och en duktig kock. Inger och jag har åtskilliga gånger avnjutit fantastiska trerättersmiddagar i trevligt sällskap hos Anders och Kerstin, lagade med omtanke och god dryck därtill. Sista middagen blev dock hemma hos oss i somras. Det är med sorg vi konstaterar att Anders är borta.