Kanske har du lagt märke till den spänstige mannen när han susar fram genom Uppsala. Vare sig det är snöstorm, regnrusk eller tropisk hetta trampar han idogt på för att dela ut alla brev och paket.
Hur är det egentligen att fylla år nära inpå jul? Det är nog många som tycker att det verkar trist. Robin håller dock inte med utan ser det positivt.
– Jag kommer ju från ”Skellefte” så ofta har jag rest hem till familjen just på min födelsedag. Många gånger har jag därför firat ombord på ett tåg eller en buss. När jag var barn hade vi ett klassiskt firande med tårta och presenter. Det var bara mysigt med julstämningen och kul att få öppna paket två dagar i rad.
I år kommer dock födelsedagen inte att firas i kollektivtrafiken på väg norrut, utan i Uppsala. Robin kommer dessutom att jobba.
– Det blir nog inget större ståhej, det är ju trots allt kvällen före julafton. Men säkert middag på restaurang.
Precis som så många andra kom Robin till Uppsala för att studera. Hans kreativa och konstnärliga ådra förde honom till Wiks folkhögskola. Där väntade ett år av skådespeleri, improvisationsteater och han fick vänner för livet. Men att arbeta som professionell skådespelare är inget som intresserar honom längre, även om han fortfarande tycker att improvisationsteater är väldigt kul. Nu lockar snarare studier om både människors och djurs beteenden.
– Biologi, etologi och beteendevetenskap. Det finns många vägar att gå där.
Robin får i dag utlopp för sin kreativitet genom musiken. Han spelar just nu gitarr i stonerrockbandet Marodör och helgen före jul är det dags för dem att genomföra årets sista spelning, på Southside Pub i Stockholm.
– Jag har spelat i många olika konstellationer, jammat och improviserat. I förra bandet spelade jag bas och sjöng.
Som brevbärare behöver man knappast oroa sig över att få för lite motion. Det framkommer dock att Robin både simmar, tränar på gym och joggar. Om vintern blir det slalom och den nyfunna favorit-träningsformen långfärdsskridskor, om vädret tillåter. För ett par år sedan utövade Robin även Capoeira, en afro-brasiliansk kampdans. En kombination av akrobatik, musik, sång och rörelse.
– Capoeira var en jättebra träningsform och något jag gärna skulle vilja ta upp igen. Den utvecklades av slavar i Brasilien och var ett sätt att träna stridstekniker i smyg utan att slavägarna fattade det, de trodde att det var någon sorts dans. När jag var yngre var simningen en stor del av mitt liv. Även om jag slutade tävla redan i högstadiet är simning än i dag en naturlig träningsform för mig. Jag trivs i vatten överlag och skulle gärna ta dykarcertifikat så småningom.
En av de bästa gåvorna man kan ge till någon annan är nog blod. Robin har sedan han blev myndig bidragit till att hålla blodcentralens nivåer i schack.
Hur många liter har du avvarat totalt tror du?
– Bra fråga, det finns ju registrerat hur många gånger man varit där, men mängden är nog mindre än man tror. Jag brukar gå på drop-in. Det krävs inte mycket av en och det hjälper någon annan. Man brukar få en notis ”nu har ditt blod använts”. Det är ju härligt att få bekräftelse på att mitt blod faktiskt hjälpte någon.
Att säga att Robin är postens Karl-Bertil Jonsson vore fel, men nog är han blodcentralens. Han ger blod till behövande. Det borde väl ändå vara alla tiders julklapp? För den som har möjlighet.