Mia Öberg är uppväxt i en genuint lantlig miljö på Stora Berget i Lagga.
– Det var såklart en helt fantastisk omgivning att växa upp i, med alla djur och människor som fanns runtomkring hela tiden, säger Mia. Hon kan så här efteråt bara komma på en enda nackdel med att ha föräldrar som var fullt upptagna med att sköta en ridskola:
– Ibland kunde jag känna att jag inte fick ha mamma och pappa i fred, att andra alltid kom före. Sedan hade mina föräldrar förstås inte tid att skjutsa mig överallt till olika aktiviteter, säger Mia. Hennes snart nioåriga dotter Tindra befinner sig i dag i samma situation som mamma en gång gjorde.
– Det är precis likadana saker som jag tycker sämst om i min egen roll som mamma. Men jag har haft en bra uppväxt, bättre än många andra.
Att hästar och ridning skulle bli Mias stora intresse och engagemang var oundvikligt. Hennes mamma startade Lagga ridskola samma år som Mia föddes.
– Jag har alltid hjälpt till på olika sätt så långt tillbaka i tiden jag kan minnas, säger Mia, som gick i Lagga skola och sedan Thunmansskolan. Efter högstadiet praktiserade hon 1,5 år vid Veterinärhögskolan, avdelningen Medicin för häst.
Under 1980-talet utbildade hon sig till ridlärare på Strömsholm. Hon gick vidare en hästskötarkurs på Flyinge och ungdomsledarutbildning på distriktsnivå och central nivå. Mia har även gått handikappledarutbilning. Sedan 1983 har hon varit anställd som ridlärare vid Lagga ridskola.-
– Under åren har jag sysslat med det mesta som har med hästar och ridskoleverksamhet att göra, från att mocka i stallen till att sköta pappersarbete.
Mia var också med om att starta Uppsaladistriktets ungdomssektion för Ridfrämjandet, och hon har även suttit med i centrala ungdomsstyrelsen.
Vi träffas en varm, solig septembermorgon vid Årstaskolan i Uppsala. Mia är här för att låta särskoleeleverna rida. Hon och Lagga ridskola har ägnat sig åt ridning för funktionshindrade barn och ungdomar i 30 år. De började åka med två hästar till Rickomberga och Ottelinskolan redan i början av 1980-talet. Hästarna hon har med sig hemifrån Lagga är 23-åriga tinkerhästen Felicia och 21 åriga shettlandponnyn Emil.
– Felicia är en av våra lektionshästar och vår absolut bästa handikapphäst. Hon är tryggheten själv, riktig klippa, säger Mia.
Rasen tinker kommer ursprungligen från Irland och drog de vagnar som resande tinkerfolket färdades i. Som så många andra av sin ras har Felicia ett ljusblått och ett mörkbrunt öga. Mia makar sadeln till rätta innan tolvåriga Saga Karlsson hjälps upp.
Till vardags sitter Saga i rullstol med en hård korsett på sig. Men när hon rider slipper hon båda delarna. Varje vår och höst rider hon och hennes skolkamrater i åtta veckor på skolan eller åker ut till Lagga där det lite större barnen hjälps upp på hästen med taklift.
– Att rida är bra för balansträningen. Man ser hur barnen slappnar av och följer med i hästens rörelser. Det här är en närhet och en träning som Saga inte får annars - ett riktigt jympapass, säger Mia.
Arbetet med hästarna tar en stor del av hennes tid, men hon hinner också med att träna och tävla vallning med sina två hundar av rasen Gos d´Atura Catala.
– Tidigare hade jag tre schäfrar som jag tränade och tävlade agility med, säger Mia som tillsammans med dottern bor i Söderbylund, i närheten av Pottåkern, två kilometer från barndomshemmet.
– Min lilla tjej är väldigt hästbiten. Det har hon varit sedan hon var liten bebba. Hon lekte häst, byggde hoppbanor, sadlade gårdens hundar och kratsade hovarna på gunghästen. Allting har alltid varit häst för henne!