Masspsykosen börjar i samma stund som flyget landar: alla vill vara först ut. Folk har knäppt upp sina säkerhetsbälten långt innan skyltarna i taket släckts. Min vana trogen försöker jag hålla mig utanför karusellen, men dras med mot min vilja eftersom jag sitter vid mittgången och de två som har platserna innanför mig hetsar som om deras liv hängde på det. När flyget stannar halvstår de redan med ytterkläderna på, hänger över mig med stirriga blickar.
Så jag klämmer mig pliktskyldigt ut i den överbefolkade mittgången. Sedan står jag där, fastkilad mellan främlingar och deras resväskor, min kropp i ett skruvstäd och mitt ansikte närmare en främlings armhåla än någon av oss är bekväm med. Evighetslånga minuter följer, i väntan på att dörrarna till kabinen ska öppnas och proppen gå ur.
När jag väl kommer till bagagehämtningen ser jag samma människor som jäktat för att vara först ut. Nu står de och pillar lojt i mobilen, väntar på att rullbanden ska starta.
Det var alltså detta som brådskade...
William Holmberg är reportern som sitter kvar tills skylten med säkerhetsbältet har släckts.
Att lyssna på: Tre Ståendes nya album På ett klot i natten. Svårmodig indierock från Västerbotten. Lyssna på inledande spåret Helgerån och känn håret resa sig på armarna.
Att titta på: Nya Batman-filmen. Till och med bättre än Nolan-filmerna. Vadå, jag får väl tycka vad jag vill?
Recept: Flygplansmat
Ta ett salladsblad, en körsbärstomat, en skiva rostbiff, ost i obegripligt små kuber och en liten bit av ditt torraste bröd. Servera rakt av på en bricka. Avnjutes bäst med te eller kaffe, kaffe eller te.