Birgitta Farelius fyllde 75 år i mars och födelsedagen firades i Uganda. På festen samlades förutom familjen en rad människor hon fått kontakt med genom sitt arbete: vänner från tiden som missionär och forskare i Tanzania och Uganda och ugandiska parlamentsledamöter som hon lärt känna under deras tid i exil i Sverige. Under resan passade hon även på att tillsammans med familjen besöka sin make Hans grav och den staty som är rest utanför ett skolhem, är byggt till hans minne.
– Han var präst och kallades Reverend Hans. Han arbetade med internflyktingar i Uganda och jag har räknat ut att han har hjälpt omkring 50 000 människor till ett bättre liv.
1971 fick paret sin första missionskallelse och efter studier i lokalspråket luhaya sändes de ut till en församling långt ut på landsbygden i Karagwe i Tanzania.
– Det var 16 mil till närmaste bensinmack, berättar Birgitta Farelius.
I vardagsrummet i lägenheten i Höganäs hänger porträtt av två kvinnor från Karagwe som hon numera betraktar som en del av sin familj.
Hon slänger fram ett par rejäla lejontänder bland kaffekopparna på bordet när hon skrattande berättar att de träffades när deras far med spjut fällde ett lejon som strök omkring i området. Birgitta Farelius är full av berättelser från tiden i Tanzania. Hennes vistelse höll dock på att ta slut fortare än hon anat. När hon var gravid i åttonde månaden fick hon en kraftig blödning.
– De sa efteråt att det var fem procents chans att jag skulle överleva, jag klarade mig tack vare blodtransfusioner från min man.
När hon vaknade upp fick hon veta att hon förlorat sitt barn som skulle ha blivit deras tredje och att hon även var steriliserad.
– Då var det som att Gud sa till mig att jag skulle studera i stället.
Birgitta Farelius tränade upp sina språkkunskaper och hon började dokumentera den muntliga traditionen i området, som genom symboler berättar om gamla kungadömen, vars ursprung, betydelse och mening förvrängts genom den koloniala historieskrivningen.
– Språket var inträdesbiljetten in i kulturen och människors hjärtan.
Hon fortsatte med litteraturstudier och så småningom skrev hon en uppsats om kungadömet Bachwezi som spelar en stor roll i den muntliga traditionen. Under 1980-talet flyttade paret hem till Sverige och hamnade efter en tid i Örsundsbro. Där följde de båda oroat situationen i Östafrika då Milton Obote för andra gången med stöd av Tanzania kuppade till sig makten i Uganda.
Genom Amnesty International lärde de känna ugandier i exil och en dag fick Birgitta Farelius per telefon veta att den ugandiske gerillaledaren Yoweri Museveni ville diskutera hennes uppsats om Bachwezi. Under en eftermiddag i Göteborg gav han henne råd om hur hon skulle gå vidare i sin forskning medan hon satte honom i kontakt med Dag Hammarskjöld Foundation. Hon håller fortfarande kontakt med Museveni som i dag är landets president och statschef.
– Han kallar mig för syster.
Birgitta och Hans Farelius återvände till missionärstjänst i Tanzania 1986, där Birgitta blev knuten till universitetet i Dar es Salaam. De flyttade sedan till Uganda, där Hans arbetade med internflyktingar. När han hastigt avled drygt tio år senare bestämde sig Birgitta för att bosätta sig i Uppsala för att lägga de sista pusselbitarna i sin forskning.
Resultatet av det mödosamma arbetet är en noggrann dokumentation av De stora sjöarnas kulturarv som nu till Birgitta Farelius glädje även blivit utgiven i Uganda.
– Mitt arbete känns avslutat nu när avhandlingen har kommit ut i Uganda, där människor den berör kan läsa den. På något sätt känns det som att det har varit min mission.