Det är den samlade bedömningen som grannarna såväl i Enköpings som Håbo kommuner gör. Skjutfälten i Älvdalen och Skogstibble föreslås som alternativ.
Fiskare, båtägare, fritidsfolk och permanentboende – alla störs av skjut- och stridsövningarna på Veckholmsfältet i Södra Trögden. Som det varit hittills har de ändå kunnat leva med ljudet av skott- och sprängsalvor och med att periodvis ha starkt begränsad tillgång till vattnen i Norra Björkfjärden. Men utökas antalet övningsdagar från 100 till 230 dagar per år, då blir tillvaron olidlig för grannarna.
– Vårt torp i Unnesta var först sommarbostad, men vi byggde om till permanentboende inför pensionen. Vi fick bygglov för hus och en verkstad 2008, samtidigt som Enköpings kommun behandlade Försvarsmaktens begäran om miljötillstånd för skjutfältet. Ingen nämnde något om det när vi fick bygglovet, säger Sven Sundbergh, som tillsammans med hustrun Karin bor i Unnesta med Veckholms skjutfält som en del av utsikten några hundra meter bort på andra sidan Grystaviken.
Kommunens agerande, och den okänsliga behandlingen från Försvarsmaktens centrala handläggares sida som grannarna till skjutfältet upplevt, är det som gjort Karin Sundbergh mest upprörd:
– Vi har investerat miljoner här. Men blir det skjut- och stridsövningar i den omfattning som tillståndsansökan gäller, då kommer vi inte att kunna bo kvar. Att då bemötas så nonchalant av försvarets centrala handläggare vid informationsmötet i höstas var riktigt tråkigt. Lokala företrädare för Ledningsregementet har visat större förståelse, säger Karin Sundbergh.
På andra sidan vattnet där norra Björkfjärden går över i Ekolsundsviken, i Håbo kommun, ligger Myrskären. Där bor Anders Lyckosköld och hans familj. Han var tidigare arméingenjör och arbetade med utveckling av nya skjutvapen. Den ansökan om miljötillstånd som försvaret lämnat till länsstyrelsen underkänner han på flera punkter.
– Det saknas framför allt en riskbedömning. Vådaskott från granatkastare och granatgevär kan hamna var som helst, de vapen som används i dag når långt utöver gränserna för övningsområdet som drogs 1945, säger Anders Lyckosköld.
Buller från skjutfältet sprids kilometervis i omgivningarna. Vatten hindrar inte ljudvågorna, och redan de övningar som nu genomförs är störande:
– Vi byggde vårt hus här i Myrskären 1997, buller och skakningar i huset har varit återkommande men uthärdliga inslag. Det har kompenserats av att det är så fantastiskt vackert här. Men blir det värre går det inte att bo kvar, säger grannen Michael Blomquist.
I Talltorp, området intill Myrskären, bor Ulrich Jessen. Han tar upp en annan aspekt av utökad militär verksamhet.
– Det beräknas falla ned 5,6 ton bly och 8,5 ton koppar över land och vatten här under en tioårsperiod om skjutövningarna ökar som anges i tillståndsansökan. Det kommer självklart att påverka dricksvattnet inte bara för Håbo- och Upplands-Brobor, utan för hela Stockholm.
Agneta Hägglund (S), kommunalråd i Håbo, lyssnar på Myrskären- och Talltorpsborna och sammanfattar diskussionen:
– Hela tanken att bygga ut verksamheten vid Veckholm är absurd. Det är mitt i ett väldigt expansivt område i Mälardalen, och utbyggnadsplanerna i alla kommuner skulle påverkas oerhört negativt. Från kommunstyrelsens i Håbo sida har vi begärt och fått tid till 15 februari att lämna ett eget yttrande om tillståndsansökan, en komplettering till yttrandet som tillståndsnämnden lämnat.
Fredrik Wiebe, stabschef vid Ledningsregementet, kommenterar grannarnas tankar om alternativa skjutfält:
– Älvdalen är ett utmärkt skjutfält, men det ligger 30 mil bort. Förutom kostnaden för resor blir det med anställda soldater ökade kostnader för traktamenten om övningar läggs så långt bort. Redan under 2011 tvingades vi reducera övningsverksamheten av besparingsskäl. Skogstibble var ett av de skjutfält vi valde att inte låta miljöpröva, men det kanske behöver omprövas beroende på hur det går med prövningen av Veckholm.