När jag för ett år sedan efter 13 år lämnat landstingspolitiken i Uppsala där jag under de senaste åren varit sjukvårdslandstingsråd och ordförande för hälso- och sjukvårdsstyrelsen, skrev jag i ett blogginlägg att jag hade svårt att tro att Akademiska sjukhuset skulle klara sig i längden med sin dåvarande organisation.
Som skäl för detta pekade jag bland annat på att vi hade ett för stort universitetssjukhus och att ett litet landsting som vårt med drygt 300 000 invånare skulle få det svårt att klara av ett ledande universitetssjukhus med över 8 400 anställda.
Min erfarenhet var att Akademiska sjukhuset var organiserat på ett sätt där avståndet mellan sjukhusledningen och övriga medarbetare var för stort och att fattade beslut från sjukhusets sida inte alltid varit förankrat hos personalen. Redan då förslog jag att sjukhuset skulle förstatligas och att flera länsjukhus måste etableras på olika orter i länet för att dels avlasta vårt fina sjukhus och dels öppna möjligheten för Akademiska att ägna sig åt det som sjukhuset är bäst på, nämligen högspecialiserad vård.
Så sent som 22 januari skrev jag en debattartikel ”Bättre vård utan landsting” där jag på nytt aktualiserat frågan om förstatligande av universitetssjukhusen och efterlyst en ny organisation för Akademiska sjukhuset.
De senaste månaderna har vi i Uppsala, men också på riksnivå, uppmärksammat flera artiklar som har publicerats av bland annat UNT om landstinget, långa köer för patienter, sjukvården i stort och Akademiska sjukhuset.
Jag vill passa på och lyfta fram två artiklar:
Kirurgiprofessorn Lars Påhlman har i UNT den 8 februari krävt att remissförbudet till Uppsala Cancer Clinic (UCC) måste hävas. Ingen annan verksamhet som finns i dag kan mäta sig med den som bedrivs där och då måste läkaretiken rimligen leda till att patienter remitteras dit där de har störst chanser att få den behandling som behövs.
Docent och överläkaren Anders Holtz, som själv har fått cancer och som har varit verksam vid den neurokirurgiska kliniken på Akademiska sjukhuset sedan 1985, skrev i UNT den 15/2: ”Akademiska sjukhusets maktdemonstration visavi UCC gagnar ingen. Prestigen kör över läkaretiken, människor lider och dör i onödan”. Han fortsätter: ”Samtliga tillfrågade kolleger på Akademiska sjukhuset hade i min situation utan tvekan valt samma behandlingsalternativ. Med detta stöd från mina kolleger beslutade jag mig för att välja det enda tänkbara alternativet för mig, nämligen UCC för att få fortsätta leva så lång tid som möjligt.”
Jag ansluter mig till Holtz och Påhlmans resonemang om att låta patienter från Uppsala län få samma möjlighet som patienter från övriga landet. Det är inte etiskt försvarbart att neka patienter bästa möjliga behandling. Det är dags att remittera patienterna med omedelbar verkan till UCC i avvaktan på en långsiktig lösning. Vi ska vara tacksamma och stolta över att kunna ta doktor Haile Mahtemes och UCC-teamets tjänster i anspråk. Det är dags att släppa prestigen och sätta patienten i centrum. Akademiska sjukhuset är vår stolthet och förtjänar inte dålig reklam.
Ismail Kamil (FP)
riksdagsledamot för Uppsala län, socialutskottet