De synpunkter som förs fram i denna debattartikel representerar författarens egna uppfattningar. SNS som organisation tar inte ställning till dessa.
Ett vanligt argument för att erbjuda människor vafrihet inom ett visst område är att människor vill ha valfrihet. Detta argument återkommer ständigt i debatten och har använts för att motivera valfrihet inom så skilda områden som skola, apotek och elbolag.
Ändå är det högst problematiskt. Psykologiska studier tycks visa att människor endast vill ha valfrihet under vissa omständigheter.
Man behöver inte gå längre än till sin egen erfarenhet för att tycka att påståendet är tvivelaktigt. Är det så säkert att människor vill ha valfrihet? Visst flockas folk i stora skaror för att shoppa i någon ny galleria. Men samtidigt klagar folk högt över att de måste välja elbolag. Människors förhållande till valfrihet tycks högst ambivalent.
Frågan är dock vad denna ambivalens beror på. Beror människors ambivalenta förhållande till valfrihet endast på att folk är olika och kan skifta önskningar från dag till dag? Eller kan ambivalensen förklaras på något mer systematiskt sätt?
För att försöka besvara denna fråga har jag studerat den psykologiska litteraturen i syfte att finna ett mönster i människors attityder till valfrihet. Forskningsprojektet, som stöds av SNS, är ännu inte avslutat, men vissa allmänna tendenser är redan nu tydliga.
De flesta psykologiska studier tyder på att människor i allmänhet vill ha valfrihet. Men det finns även studier som visar att det finns viktiga undantagsfall, situationer där människor inte alls vill ha valfrihet. Står dessa studier i motsättning till varandra? Det tycks inte så. Om man analyserar dem närmre tycks deras resultat fullt förenliga.
Det finns två olika sätt på vilka människor kan vilja ha valfrihet. De kan antingen vilja ha valfrihet för dess egen skull, eller som medel för något annat.
Ser man till befintliga studier finns det inte mycket som tyder på att människor vill ha valfrihet för dess egen skull.
I den mån människor vill ha valfrihet beror det snarare på att de bedömer den som användbar för andra syften. Mot bakgrund av detta tycks folks ambivalenta attityd till valfrihet enkel att förstå. I vissa situationer upplever folk valfriheten som användbar, i andra inte.
Att människor vill ha valfrihet i allmänhet kan förklaras av att de oftast bedömer valfriheten som användbar. Ju fler alternativ som finns desto större tycks sannolikheten att de hittar ett alternativ som de gillar.
Att folk inte vill ha valfrihet i vissa situationer kan förklaras av att de i dessa situationer bedömer att valfriheten inte är användbar. Här finns det åtminstone tre slags situationer som psykologer har studerat.
l En situation där valfrihet ogillas är den där valfriheten gäller sämre alternativ än ett tidigare påtvingat alternativ.
Människor vill inte byta ut ett bra påtvingat alternativ mot ett val mellan alternativ som de anser är sämre. Blotta misstanken att de kan hamna i en sådan situation kan få folk att motsätta sig valfrihet. Därav alla protester mot mycket av den nyintroducerade valfriheten, valfriheten av skola, apotek och elbolag.
Folk är oroliga för att de ska tvingas välja mellan sämre skolor, sämre apotek och sämre elbolag. De vill kanske ha valfrihet, men de vill inte ha valfrihet som ger sämre val.
l En annan situation där valfrihet ogillas är då alternativen ter sig ungefär likadana. Själva valet kommer att ta en viss tid, och innebära en viss möda, men kommer inte att göra någon märkbar skillnad för resultatet. I denna situation befinner sig kunden framför den enorma mjölkdisken. Oavsett hur hon väljer kommer att hon att komma hem med – mjölk.
l En tredje situation där valfrihet ogillas är då valfriheten medför att dåliga alternativ blir tillgängliga och den som väljer inte vet hur hon ska undvika dem. Människor ogillar den valfrihet som uppfattas som ett riskabelt lotteri. Och vissa val uppfattas lätt på det sättet. Det är för svårt att skaffa information, eller för svårt att tolka informationen, och ibland är det i princip omöjligt att förutsäga valens effekter.
Ett exempel på ett sådant val skulle kunna vara valet av pensionsfonder. Människor vet att de kan förlora pengar om de väljer fel, men de vet inte vad de ska välja för att inte välja fel.
Det finns alltså inget inkonsistent hos människor som villigt åker långa sträckor för att njuta av valfriheten i en nyöppnad galleria och samtidigt inte vill välja elbolag. I det ena fallet bedömer de valfriheten som användbar. I det andra, inte.
Förespråkarna för valfrihet kan alltså inte utan vidare anta att människor vill ha valfrihet. Det antagandet gäller endast i den mån människor bedömer valfriheten som användbar.
Karin Enflo
fil dr i filosofi, Uppsala universitet
forskare och författare till en kommande SNS-rapport.
UNT 13/9 2013
Fotnot: Åsikterna i artikeln är författarens egna. SNS tar inte ställning i denna fråga.