Det kan inte vara lätt att vara svensk delegat vid alla dessa klimatmöten. Det senaste, i sydafrikanska Durban, sägs vara det sjuttonde i ordningen. Och det är tydligen så, att i dag skall man lura sig själv och till varje pris tänka positivt i alla möjliga och omöjliga lägen. Det man kom överens om i Durban var att sätta press på Kina och Indien om att påbörja förhandlingarna om ett protokoll, som på sikt skulle kunna komma att var lagligt bindande och träda i kraft år 2020. I år skriver vi 2012.
Man kom också överens om att bilda en fond, men vilka som skulle betala till den fonden och hur den skulle styras och verka sades inte ett ord om. Som utomstående får man ibland en känsla av att någon försöker lura någon. Frågan är vem som blir kvar med Svarte Petter.
På ren svenska betyder allt detta, att mötet i Durban var ett rejält misslyckande. Så låt oss nu alla beslutsamt ta konsekvenserna av alla dessa misslyckanden och konstatera, att politiker inte klarar av att fatta de beslut, som erfordras för att påverka de pågående klimatförändringarna. Låt oss slå fast detta, en gång för alla, och ta saken i egna händer.
Låt oss sluta med att bråka om det är människan som har åstadkommit och kommer att åstadkomma dessa förändringar eller om de är en del av den helt naturliga variationen i klimatet. Glaciärerna minskar i omfång och permafrosten smälter i Sibirien, oavsett om det sedan är människan eller naturen som bär skulden. Nu kommer, oberoende av vad vi anser om ovanstående skuldfråga, de avsevärda klimatförändringarna att påverka oss alla. Låt oss handla därefter.
Förändringarna i klimatet innebär att det kommer att blir mer än två grader varmare de närmaste 100 åren i vår del av världen. Nederbörden kommer att öka med 20 procent. Hade det räckt med det, kunde vi i Sverige ha bockat och bugat och tagit emot. För vårt skogs- och jordbruk och vår trädgårdsnäring kommer detta att innebära stora förändringar, men inte nödvändigtvis till det sämre.
Men förmodligen är detta bara början. Klimatförändringar kommer nämligen i sin tur att innebära, att ett helt annorlunda vinterhalvår utvecklas i vårt land, med mera regn och mindre tjäle. Stormarna kommer att tillta i antal och styrka, värmeböljorna kommer att bli fler och intensivare. Även odlingssäsongerna kommer på något sätt att ändras, när stora översvämningar och långa torrperioder blir allt vanligare och havsnivåerna höjs.
Det vi på den gröna sidan i dag kan göra är att inse, att det bästa sättet vi kan förbereda oss på är att bevara så stor genetisk mångfald som möjligt inom våra jordbruksgrödor, trädgårdsväxter och inom våra mest betydelsefulla trädslag i skogen.
Vi måste vara beredda på att kunna odla spannmål och bedriva skogsbruk i vårt land oberoende av om det blir det ena klimatet eller det andra. Det kan vi göra, genom att vi tar till vara och bevarar alla de sorter av till exempel vete, som finns i dag och alla de provenienser av till exempel rödgran som är kända.
Men det räcker inte. Vi måste dessutom slå vakt om och på allvar diskutera metoder för att behålla markens bördighet och vattenhållande förmåga. Det glöms bort i vårt kemikaliebaserade industrisamhälle. Vi måste också bevara markens näringsstatus, dess mullhalt, dess pH-värde och, inte minst, de mikrobiella aktiviteterna. Hur ofta hör vi miljöentusiaster och miljöorganisationer tala i dessa termer?
I en tid när temperaturerna kommer att höjas är det viktigt att inte bara tala om växthusgaser, Det är också mycket viktigt att i detalj följa vattnets, luftens och markens allt högre upplagring av främmande kemikalier och olika växthusgaser.
Lars Christersson
professor emeritus SLU
UNT 16/2 2012