I början av december sände SVT filmen Alice Babs förlorade rättigheter. Några av oss medverkade. Precis som vi sa i intervjuerna är det ingen av oss som kräver att få träffa Alice. Vi vill bara att hon ska ha möjlighet att välja själv.
Det är beklämmande att den efterföljande debatten så lite handlar om huvudfrågan i filmen: Rätten till självbestämmande och respekt trots ålder och sjukdom. Fortfarande lyssnar alltför få på det Alice Babs så väl formulerar: ”Det behövs ett himla liv, för jag vill inte att det här ska drabba någon annan.”
Alice Babs ville uppmärksamma att man kan få en förvaltare utan att själv bli tillfrågad och ens lyssnad på. Filmen visade också att en förvaltare kan fatta integritetskränkande beslut som att utfärda ett besöksförbud, något som är enligt lagen. Medan RFS, organisationen för förvaltare och gode män, påvisar att det är emot regelboken. Även Inspektionen för vård och omsorg har fattat ett beslut som slår fast att man inte får beröva en människa rätten att själv välja sina vänner. Men trots tung kritik bryr sig få om att just detta drabbat Alice. I stället försöker nu före detta justitieministern, advokaten Thomas Bodström, att misstänkliggöra vännerna. Bodström har ett uppdrag för Alices familj och de har nu anmält filmen till granskningsnämnden för radio och tv.
Det är häpnadsväckande att Thomas Bodström på lösa grunder sprider anklagelser mot vissa av vännerna. Han hävdar att skälet till att Alice Babs inte får träffa dem är att det finns några som kan tänkas lura henne på pengar och få henne att skriva under ofördelaktiga avtal. Men detta är ju omöjligt eftersom hon har en förvaltare.
Ett försök att sätta ett kontaktförbud på det par som drabbats hårdast, har underkänts. Det finns inga polisanmälningar och hittills hemliga dokument visar i stället att de är oskyldiga.
Några av oss har utmålats som ytliga bekanta, men vi har både arbetat och umgåtts med Alice Babs sedan decennier. En av oss är Alices närmaste väninna Ragnvi Gylder, den journalist som 195676 hade ensamrätten att följa Alice Babs under hennes karriär. Ragnvi har under 60 år haft en regelbunden kontakt med Alice fram till besöksförbudet infördes i april 2013. Sedan Alice kom hem från Spanien har de haft närapå daglig kontakt. Hon är också gudmor till Alices barnbarn.
Flera av oss som träffade Alice Babs innan besöksförbudet upplevde henne då som hon framstår i filmen, nämligen en person som är oerhört kapabel att prata om sin situation och hur hon vill ha det.
Vi är medvetna om att hon har flera demensdiagnoser och hur hon mår i dag vet vi inte. Men att Thomas Bodström detaljerat beskriver hennes sjukdomsbild i medierna, i direktsändning, och säger att hon ”inte kan skilja döda från levande” tycker vi är en kränkning av integriteten.
Vi vill i stället tala om den Alice som vi under flera timmar i sträck har haft ett fullkomligt normalt intellektuellt utbyte med. Vi vill visa på att Alice Babs är en levande människa som måste få ha en röst, trots sin demens, och att kontakt med gamla vänner är terapeutiskt och synnerligen viktigt.
Filmen, som vi upplever som en saklig skildring av ett utbrett samhällsproblem, försöker Bodström förvandla till en privat vendetta mellan vänner och familj trots att familjen knappast nämns i filmen. Han söker sig bort från kärnfrågan: förvaltarskapet och dess konsekvenser för den enskilde.
Vi ser Thomas Bodströms agerande som förtal både av Alice Babs själv och av några av de personer som hon själv framhållit som nära och kära.
En socialdemokrat borde rimligen höja fanan för äldres generella mänskliga rättigheter. I stället förfaller debatten till smutskastning. Det är ovärdigt den Alice som vi har följt och respekterat under hennes liv och karriär. Vi upplever SVT:s film som värdig och kärleksfull, och uppskattar att filmarna har lyssnat till Alice Babs egna ord.
En del av oss sjöng och spelade under hennes fönster på nationaldagen, som en protest mot besöksförbudet. Gardinerna drogs ner och fönstren stängdes. Nu har vi inte ens ett fönster att gå till.
Jan Allan, musikerkollega, Olle Holmquist, musikerkollega, Ragnvi Gylder, journalist, Alice Babs äldsta och närmaste väninna, Leif Kronlund, musikerkollega, Peter Linde, konstnär, Jan Malmsjö, skådespelare, kollega, Gert Palmcrantz, ljudtekniker, förvaltare av Alice Babs skivsamling, Gunvor Pontén, skådespelare, Stallfågel, Ulf Schmidt, f d internationell tennisspelare, Lasse Zackrisson, Alice Babs producent samt regissör till filmen Naturröstens hemlighet