Våga se hatet mot muslimer
Hat mot muslimer är inte mer respektabelt än hat mot andra grupper och får inte tillåtas krypa in i den normala samhällsdebatten, skriver Lisa Bjurwald.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Så här ser situationen ut just nu - fast det är muslimer, inte katoliker, som den rasistiska rörelsen har ställt in siktet på. Gör tankeexperimentet med judar och situationen blir ännu mer uppenbar.
Vem skulle inte, med Förintelsen i relativt färskt minne, reagera på ett allt mer hetsigt samhällsklimat riktat mot judendomen? Hur skulle en demonstration med parollen Stoppa judefieringen av Europa bemötas, och hur många skulle köpa argumentet att det handlar om kritik av religionen, inte judarna själva?
Den som fortfarande tvekar bör surfa runt lite i den islamofobiska webbvärlden. En av de mest tongivande svenska webbsiterna är FOMI, Forum mot islamisering, som beskriver sig som en "starkt islamkritisk organisation".
Så här skriver debattören Blåkulla:
"De försöker att vänja oss sakta men säkert vid allt muslimskt, för att PANG slå till på allvar när de är tillräckligt många. (?) Detta måste vara en parantes i historien, folk kommer prata om det i generationer (som avskräckande exempel), hur ett fritt och välmående folk frivilligt släppt in islamister som inte hymlat om sin agenda och som vill förslava oss - i massor!!! (?) Hur är det möjligt att det svenska folket passivt ser på medan dessa inkräktare tar vårt land ifrån oss! Vår frihet, vår kultur, vår demokrati, vår välfärd, och dessutom skändar våra kvinnor!!!!"
Inlägget är ett typexempel på många av den nya islamofobins kännetecken. Det inleds med en djup och oresonlig paranoia. Muslimerna har lagt sig i bakhåll och tänker "slå till" - det vill säga, ta över Sverige - när de har blivit tillräckligt många.
De vill "förslava oss"; med andra ord, de har en dold agenda och är av naturen opålitliga, makthungriga och lömska. De tar dessutom ifrån oss vår välfärd (hur kommer det sig annars att Hassan har ett jobb, men inte jag?). Slutligen: de "skändar våra kvinnor". Den ultimata erövringen, fortfarande använd som krigsstrategi runtom i världen. Och medan kvinnorna våldtas, så försvagas och förnedras de svenska männen.
Precis så här låter det på bloggar och forum på tyska, italienska, engelska och många andra språk över hela Europa. Det är ingen akademisk kritik av bristen på yttrandefrihet i vissa arabländer. Det är ingen feministisk kritik av hederskulturen i till exempel Turkiet. Och det är absolut ingen rättfärdig, insatt eller ens välformulerad kritik av invandringspolitikens misslyckanden.
Det är ren och skär rasism, på intet sätt annorlunda än Hitlers paranoida föreställningar om judarnas världsherravälde, 1980-talets rasistpropaganda från Bevara Sverige Svenskt, 1990-talets anti-invandringskampanjer i regi av Ny Demokrati eller 2000-talets populistiska främlingsfientlighet signerad Sverigedemokraterna.
Därför ska vi inte heller tveka i vårt förhållande till den nya islamofobin. Hat och fördomar mot muslimer har precis lika liten plats i vårt samhälle som till exempel antisemitism eller homofobi. Nu gäller det att vi är vaksamma på företeelsen och inte låter den krypa in i samhällsdebatten under täckmanteln "islamkritik".
Det är nämligen en helt annan och legitim debatt, som måste hållas fri från rasism för att inte förlora sin trovärdighet.
Lisa Bjurwald
frilansskribent
redaktionsmedlem, Expo