I ett svenskt, europeiskt eller globalt perspektiv är Uppsala långt ifrån en slumrande och anonym småstad, utan tvärtom välkänd och beundrad i första hand inom den livfulla del av världen som ägnar sig åt vetenskaplig forskning och högre utbildning och därmed åt mänsklighetens viktigaste framtidsfrågor.
Tack vare sina två universitet, inklusive Akademiska sjukhuset, är Uppsala långt mer i fokus och syns betydligt mer i medierna än de allra flesta svenska städer, även om dessa möjligtvis har fler "entreprenörer som vill lägga energi och pengar på att förbättra utbudet av tjänster och produkter" än vår stad. Bortsett från misstanken att dessa "entreprenörer" snarare vill tjäna än lägga pengar på sin verksamhet, torde en ytterligare ökning av utbudet av pizzerior, gym, gallerior och frisörsalonger inte märkbart öka Uppsalas nationella eller internationella renommé och attraktivitet, knappast ens ett nytt konstmuseum eller en större stadsteater. I dessa och många andra avseenden kan Uppsala rimligen inte konkurrera med Stockholm.
Om ökad världsberömmelse av något skäl är viktigt för Uppsala, borde dess makthavare och språkrör satsa på att gynna och inte minst sprida ytterligare kunskap, inom och utom vårt land, om stadens enda specialitet, nämligen de två aktivitetssjudande universiteten och. Tänk bort dem - och Uppsala sjunker ihop till ett falnande monument över fornstora dar och blir en småstad som vilken som helst.
Vad är det för fel på städer som Jena och Heidelberg, Princeton och Stanford, Cambridge och Oxford, Lund och Uppsala? Är städer som Detroit och Manchester, Stuttgart och Bilbao, Johannesburg och Shanghai verkligen Mattias Sjölunds ideal? Tycker alla Uppsalabor som han, eller har jag till äventyrs några meningsfränder, som håller med om att vår stad är lagom stor, bör bevara sin karaktär av universitetsstad och mycket väl kan låta Stockholm tillhandahålla miljonstadens mångfald?
Staffan Ulfstrand
professor emeritus, Uppsala universitet
UNT 10/1 2010
professor emeritus, Uppsala universitet
UNT 10/1 2010