Uppsala är en intressant stad på många sätt. Universitetens forskning ligger inom flera områden i den absoluta framkanten internationellt sett, och det har under många år funnits utbyten med universitet i hela världen inom såväl forskning som undervisning. Uppsala är också en stad med en lång historia av engagemang där många människor som flytt från oroshärdar i världen funnit trygghet. Det är någonting som Uppsalaborna bör vara stolta över.
En sak som särskilt intresserar oss är att Uppsala under året kommer att ställa 90 platser till förfogande för ensamkommande asylsökande barn.
Sedan 2006 ligger ansvaret för mottagandet av ensamkommande asylsökande barn på landets kommuner. Anledningen till den förändrade ansvarsfördelningen var att kommunerna, med sina erfarenheter av att ta hand om barn som av olika orsaker inte kunde leva med sina föräldrar, hade bäst förutsättningar att ta emot dessa barn och unga.
Ungefär samtidigt som kommunerna övertog ansvaret förändrades läget i världen och därmed också migrationsströmmarna. Antalet ensamkommande asylsökande barn ökade kraftigt – från ett par hundra till två och ett halvt tusen per år. Det innebar att förberedelserna inte var tillräckliga och att de riktiga platserna ute i kommunerna inte räckte till. De unga som kom när platserna var fulla fick vänta på plats i transitboenden – som var avsedda för någon enstaka övernattning.
2010 väntade fortfarande i snitt 500 barn i genomsnitt i 100 dagar i ett sådant boende innan de fick en stadigvarande placering.
Det innebär en mellanlandning som är olycklig av många orsaker – dels för att transitboendena inte håller den standard som ett stadigvarande boende gör, dels för att barnen under dessa dryga tre månader riskerar att rota sig för att sedan ryckas upp igen när de får en placering. Dessutom är tillfälliga lösningar alltid är dyrare än väl planerade.
Det enda sättet på vilket den situationen kan förhindras här och nu är att se till att det finns tillräckligt många platser för dessa barn ute i kommunerna.
Det finns självklart andra saker som spelar in. Givetvis ska vi fortsätta verka för att övriga länder i EU tar ett större ansvar och givetvis måste de som fått nej på sin asylansökan lämna landet. Men här och nu väntar hundratals barn i transitboenden som Solna, Sigtuna, Malmö och Mölndal ansvarar för.
Här gör Uppsala en skillnad. Genom att visa ett tydligt ledarskap och ta emot ett stort antal barn i kommunen gör Uppsala sig till en förebild för andra.
Genom att dessutom göra det bra visar Uppsala hur mottagandet kan ske med barnets bästa i fokus. Alltför ofta uppfinner kommuner hjulet, utan att snegla på grannen. Då är det bättre att dra lärdom av dem som tagit sig an uppgiften med engagemang och framtidstro och inte valt minsta tänkbara omfattning, utan valt att göra skillnad.
Uppsalas avtal motsvarar 3,8 procent av alla överenskomna platser, vilket är strålande med tanke på att Uppsala utgör 2,1 procent av befolkningen. Det är ett oerhört välkommet initiativ eftersom det råder stor brist på sådana platser i landet.
Dessutom har Uppsala kommun ett bra anslag och ett gediget kvalitetstänkande. Precis ett sådant engagemang är vad vi skulle vilja se från andra kommuner.
Vår förhoppning är att den kunskapen kommer att kunna spridas vidare till landets övriga kommuner. Dessa har mycket att lära av Uppsala.
Tobias Billström
migrationsminister (M)
Marta Obminska
riksdagsledamot för Uppsala län (M)
UNT 7/6 2011