2014 är det år som FN:s konvention om barns rättigheter – barnkonventionen – firar tjugofem år. Sverige hade en framträdande roll när konventionen upprättades och vi var även bland de första länderna som ratificerade den. Såväl den förra som den nuvarande regeringen har uttryckt att de vill undersöka om barnkonventionen bör bli svensk lag.
Trots goda intentioner efterlevs inte alltid barnkonventionen i Sverige och det diskuteras till exempel kring hur långt kommunernas ansvar går när det gäller skolgång, hälsovård och skydd för de barn till utsatta EU-migranter som befinner sig här.
Alla Europas länder har ratificierat barnkonventionen, och vi bör kraftfullt protestera mot och kritisera de länder som så tydligt bryter mot den. Men vi har dessutom ett ansvar som ett rikt land för de barn som befinner sig här. Det finns olika bakomliggande orsaker till att människor ser det som sin enda utväg att resa hit och leva av tiggeri. Om det är för att ens hemland förtrycker en, för att det är inte finns arbete eller vad det än kan tänkas bero på så förtar inte det vårt ansvar för barnen.
Vi har ett ansvar för alla barn – inte minst dem inom våra egna gränser. Oberoende av om det är lands-, kommun- eller landstingsgränser.
Ett tiotal barn i Uppsala befinner sig i en extremt utsatt situation. Alldeles nyss öppnade ett av kommunen finansierat härbärge, så att barnen och deras familjer inte ska behöva bo i bilarna. Det är bra och förtjänar beröm. Det är också glädjande att kommunen nyss tagit beslut om att anställa en pedagog för barnen på dagcentret Crossroads. Ännu finns dock inget beslut kring skolgång för de barn som är i skolålder.
Det beslut som finns kring natthärbärget sträcker sig dessutom endast till april 2015 – sen kan barnen hamna i bilarna igen som de gjorde förra våren när Stadsmissionens dåvarande natthärbärge stängde.
EU-migranterna och deras barn garanteras i dagsläget inte heller subventionerad vård. Om de blir sjuka har de i regel inte råd med den vård de behöver.
Kommunen och landstinget får inte nöja sig med att barnen bara får några av sina rättigheter tillgodosedda, eller att de bara blir tillgodosedda vissa delar av året – alla barn har enligt barnkonventionen rätt till tak över huvudet, utbildning och sjukvård.
Myndigheten Barnombudsmannen har uppmärksammat problemen och vid ett möte med Socialstyrelsen, Skolinspektionen och Skolverket i slutet av november framkom att barn till EU-migranter ska ses som papperslösa om de har varit i Sverige mer än tre månader utan tillstånd, och de får därigenom rätt till skola.
Skolverket pekade dock på att barnen i vissa fall vistas i Sverige i olika omgångar och att den sammanhängande tiden då kan överstiga tre månader men att sådana situationer inte är tydligt reglerade när det gäller rätten till skola.
Vad gäller vård är läget väldigt klart enligt Socialstyrelsen, inget barn ska nekas vård. Utöver detta har barn till EU-migranter rätt till skydd och Socialstyrelsen menar att socialtjänsten i kommunerna har samma ansvar för dessa barn och deras grundläggande rättighet och behov som för alla andra barn. Det finns alltså inga juridiska hinder för Uppsala kommun och landsting att ge barnen bostad, skola och vård.
Vi har möjlighet att hjälpa och stödja några av Europas mest utsatta barn. Barnkonventionen måste efterlevas.
I dag kränks barns rättigheter och vi alla har ett ansvar för att motarbeta kränkningarna. Därför uppmanar vi Uppsala – såväl landsting som kommun – att ta sitt ansvar fullt ut. Låt inget barn och dess familj någonsin vara utan bostad, gör så att alla barn verkligen får rätten att gå i skolan och se till att inget barn blir utan den vård hen behöver.
Lisa Skiöld, barnombudsman i Uppsala
Linus Hagander, Röda Korsets Ungdomsförbund Uppsala
Micael Grenholm, Stefanushjälpen
Mona Strindberg, Uppsala FN-förening
Isabelle Axelsson, Rädda Barnens Ungdomsförbund Uppsala
Magnus Nordgren, BRIS region Mitt