Det finns en utbredd missuppfattning om att det svenska välfärdssystemet är väldigt annorlunda än i andra länder. Det påstås bland annat att vinstdrivande företag i välfärden skulle vara mycket ovanligt.
Att det inte är riktigt korrekt visar två nya rapporter från Svenskt Näringsliv, som ger en överblick över de olika välfärdssystemen i våra nordiska grannländer, respektive några andra länder i norra Europa (Storbritannien, Frankrike, Tyskland och Tjeckien). Alla länder har en kombination av offentliga och privata utförare inom både sjukvård, äldreomsorg, barnomsorg och skola.
På flera håll i Europa ökar andelen privata utförare, särskilt i Storbritannien, Tjeckien och hela Norden. Det hänger samman med en medveten politisk strävan mot större valfrihet för medborgarna, och att öka effektiviteten genom konkurrens. En annan viktig trend är ökande behov, bland annat av barnomsorg. Särskilt i Storbritannien och Tyskland ökar efterfrågan på kvalificerad omsorg också för de yngre barnen. Här finns möjligheter för svenska företag att bidra med erfarenheter och kunskaper på en ny marknad.
I alla andra länder förekommer vinstsyftande företag i välfärden. Det handlar om allt från allmänläkare som äger sina egna praktiker till privata förskolor och vårdhem för äldre. Skolan utgör dock ett undantag.
Ett område där Sverige skiljer ut sig är enskilt drivna skolor med offentlig finansiering, som i de övriga undersökta länderna inte får göra vinstutdelningar till sina ägare. Samtidigt måste de privata skolorna ofta ta ut avgifter från eleverna, eftersom de inte får full offentlig finansiering.
Här har Sverige en stor fördel: Det är inte plånboken som avgör vem som ska kunna gå i en viss skola. I många länder, inte minst i Storbritannien, är det en tydlig klassmarkör om man har gått i en offentlig eller privat skola.
Vinstförbudet hindrar ett framgångsrikt skolföretag från att starta fler skolor. Detta trots att det är precis de drivkrafterna som har gjort att så många av de svenska eleverna nu har ett mycket större urval av skolor än deras jämnåriga i övriga Europa.
Framgångsrika företag har nämligen en naturlig expansionsvilja, som offentligt driven verksamhet eller ideella aktörer ofta saknar. Det gör att goda exempel och effektiva arbetsmetoder lättare sprids i en företagsorganisation. Det ser vi exempel på i de svenska skolföretagen, som öppnar fler skolor och gör sina pedagogiska modeller tillgängliga på fler orter.
Avgifterna för den enskilda medborgaren varierar, ofta måste man betala betydligt mer – ibland hela kostnaden – för att kunna utnyttja de privata alternativen. Olika typer av checkar, som möjliggör ett val mellan olika aktörer blir dock vanligare, men de täcker inte alltid hela kostnaden hos de privata alternativen.
En ökad strävan mot valfrihet för medborgarna och effektivisering genom konkurrens, samt ett utökat offentligt åtagande är tydliga europeiska trender på välfärdsområdet, precis som i Sverige.
Men på flera håll styrs fortfarande den enskildes valmöjligheter av storleken på den egna plånboken. Här finns styrkan i vårt system: gemensam finansiering och valfrihet för medborgaren. Men en förutsättning för att valfriheten ska fungera är att företagen får fortsätta att vara företag.
Anders Morin
ansvarig för välfärdspolitik, Svenskt Näringsliv
UNT 12/3 2013