Hur får vi råd med morgondagens sjukvård? Det är en svår fråga, viktig att lösa i tid. Hälso- och sjukvård handlar om etik, inte partifärg. Vi har inte råd att dribbla bort morgondagens sjukvård i det politiska spelet.
Sjukvård kan inte styras med en horisont på fyra år och handlar ytterst inte om höger eller vänster, utan om långsiktigt ansvarstagande av förtroendevalda och sjukvårdspersonal gemensamt.
Vi blir allt äldre och kan behandlas för allt fler sjukdomar med allt dyrare läkemedel. Sjukvård ska ges på lika villkor och med solidarisk finansiering, men längre fram kommer resursomfördelningar, vårdval och besparingar genom medicinsk utveckling inte att räcka till.
Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi och deras ESO-rapport 2009 konstaterade att 150 ytterligare miljarder behövs i välfärden fram till 2030, och att höjda skatter inte kan lösa problemet.
Om inget görs kommer sjukvårdens kostnader så småningom bli högre än befolkningens samlade inkomster. Inte ens en skattesats på 100 procent kommer att vara tillräcklig.
En hel del kan lösas genom att organisera vården bättre. I dag läggs för mycket kringjobb på vårdpersonalen och alldeles för många patienter läggs in på sjukhus via akutmottagningen. ESO-rapporten beräknade att en effektiviserad vård kan ge vården omkring 30 miljarder kronor.
En annan del av lösningen är att utöka samarbetet inom vården. Världen är mindre i dag än vad den var tidigare och på sikt finns inget behov av landstingen.
En viktig inkomstkälla är att låta fler betala skatt. Senare pensionering för de som vill kan tillföra välfärden över 40 miljarder. Förr eller senare kommer vi ändå tvingas till svåra politiska prioriteringar: Vilken vård kan bekostas av oss alla gemensamt och vad måste var och en stå för själv?
I tidskriften Health Affairs listas exempel på slöseri i va?rden: Får patienten till exempel tillräcklig hjälp av en behandling i förhållande till vad den kostar? Redan i dag bekostas viss vård bara av gemensamma resurser om det finns speciella medicinska skäl, bland annat närsynthetsoperationer, kosmetiska operationer och resevaccinationer.
Framtida prioriteringar kan innebära att enklare åderbråck eller rosacea och andra åkommor tydligare får stå tillbaka för cancer och diabetesvård. Vi kan även behöva ställa tuffare krav på patienten, till exempel på rökstopp eller viktnedgång inför vissa operationer för bättre resultat.
Detta är svåra frågor, inte minst eftersom de kräver blocköverskridande överenskommelser i nära samråd med läkarkåren.
Vi måste våga ta i utmaningarna framför oss. Väljarnas önskan på valdagen spelar roll för sjukvården, men hälsa får aldrig reduceras till en partipolitisk förhandlingsbricka. Värdighet för äldre, gott bemötande av anhöriga och trygga patienter kan inte byggas med ryckiga politiska direktiv som förändras vid varje maktskifte.
Sjukvården hjälper oss med livets början, livets bräcklighet och livets slut. Den hjälpen behöver vi även om tjugo eller hundra år, och det kräver breda politiska överenskommelser.
Långsiktiga frågor kan inte lösas med kortsiktiga metoder. De utmaningar sjukvården kommer att ställas inför framöver kommer att kräva förutsägbarhet, och det kan inte vänta.
God sjukvård imorgon kräver politisk konsensus idag. Därför är det dags att kavla upp ärmarna.
Lina Nordquist, landstingsråd (FP)