Vem bestämmer vad barnen ska äta i skolan? Vem bestämmer hur djuren har det?
Många är de som har upprörts över bilder i media på misskötta djur och orimligt långa djurtransporter under de senaste åren – så vill väl ingen att det ska vara? Ändå upprepas det med jämna mellanrum. Varför gör ingen något åt det?
Vill vi att barnen i våra skolor ska äta ägg från höns där näbben klippts av så att de tättpackade hönorna inte ska hacka på varandra? Att de ska behöva äta fläskkotletter från grisar som inte fått halm och strö att böka och sysselsätta sig med så att de blir så frustrerade att de biter av varandra svansen (vilket gör att man klipper av svansen i de flesta länder för att dölja problemen)?
Privat använder fler och fler människor sin konsumentmakt och köper kött från djur som haft ett anständigt liv – det tycker vi är bra. Och många är de politiker både på nationell nivå och inom EU som ser konsumentmakt som ett av de främsta medlen för att styra mot bättre produkter! Hur är det då med den mat vi äter på skolor, äldreboende och sjukhus? Där ställs väl krav på god djuromsorg? Inte används väl våra skattepengar till att köpa mat som kommer från djur som haft miserabla förhållanden?
Fler och fler kommuner försöker numer att ställa krav på god djuromsorg i sina upphandlingar och under hösten 2010 gick Sigtuna Kommun ut med en förfrågan för 4 år framåt, värt uppskattningsvis 76 miljoner kronor. I ett första steg skulle grundkraven för djuromsorg som Miljöstyrningsrådet tagit fram följas:
• Djuret har transporterats max 8 timmar till slakt eller max 12 timmar nattetid för fjäderfä
• Djuret är helt bedövat när avblodning sker
• Antibiotika får användas endast efter ordination av veterinär och när det är veterinärmedicinskt motiverat.
Vad betyder detta egentligen? Är det orimliga krav? Ska grisarna behöva stå i lastbil mer än 8 timmar innan de slaktas? Ska inte kon eller lammet få bedövas innan man öppnar dess blodådror och tömmer kroppen på blod? Ska antibiotika få användas utan strikt kontroll med de risker det medför för resistensuppbyggnad hos bakterier? Effekter som sjukvården kämpar mot redan i dag! Absolut inte tycker vi. Antibiotikaresistens är ett av våra största hot mot folk – och djurhälsa.
Orimliga krav tyckte Servera och överklagade upphandlingen till förvaltningsrätten i Uppsala. Servera är en matgrossist som tillsammans med ett fåtal konkurrenter förser en stor del av den offentliga marknaden med mat och andra varor. Servera är marknadsledande i Sverige och ägs av Axel Johnson AB som i sin tur ägs av Antonia Ax:son Johnson med familj. I samma koncern ingår Axfood, Åhléns med flera. Ägaren och företagen har höga ambitioner inom hållbarhetsområdet precis som många andra storföretag.
Servera har dock systematiskt överklagat upphandlingar som andra kommuner gjort och som innehållit krav på rimlig djuromsorg . Under de senaste två åren har man faktiskt överklagat 22 upphandlingar. Med sitt agerande verkar Servera inte alls bry sig om frågor om djurvälfärd och antibiotikaresistens i praktiken. Var är Serveras etik?
I april gav så Förvaltningsrätten Servera rätt i dess överprövning . Förvaltningsrätten har tolkat lagen så att det inte går att ställa högre krav i en upphandling än vad som föreskrivs i EU:s miniminivå. Detta trots att djurvälfärd ingår i EU-kommissionens egna rekommendationer (Green Public Procurement Product Sheet), som vänder sig till de myndigheter som vill upphandla de bästa miljöprodukterna som finns på marknaden. Enligt Lissabonfördragets artikel 13 ska vi i medlemsstaterna ta full hänsyn till att djur är kännande varelser och EU arbetar nu intensivt för att tillämpa objektiva metoder för bedömning av djurvälfärd som utvecklats av EFSA (EU´s myndighet för livsmedelssäkerhet, djurhälsa och djurvälfärd) i samband med WTO-förhandlingar.
EU-lagstiftningen är omfattande och snårig därför begärde Miljöstyrningsrådet en granskning och ett utlåtande av rättsexperten Niklas Bruun, professor i juridik vid Helsingfors Universitet. Slutsatsen var ”Det finns ett klart utrymme för djurskyddskrav vid offentlig upphandling inom EU”.
Konsekvensen av Serveras ständiga överklaganden och förvaltningsrättens tolkning är allvarliga. Det riskerar att bli praktiskt omöjligt att ställa krav på djuromsorg i offentlig upphandling om denna dom blir prejudicerande. Våra barn riskerar då att få fortsätta att äta kött från djur som inte blivit bedövade innan de slaktas och att antibiotikaanvändningen ökar med de risker för resistens det innebär. Det riskerar också den svenska djurskyddslagstiftningen som ju i många hänseenden är strängare än på EU nivå. Om god djuromsorg inte tillåts vara ett konkurrensmedel finns risk att krav ställs att sänka vår lagstiftning till EU-nivå med ytterligare försämringar för djuren som följd.
För att återkomma till våra inledande frågor; Vem bestämmer vad barnen ska äta i skolan? Vem bestämmer hur djuren har det?
Det kan inte vara rimligt att det är ett resursstarkt företag med kortsiktiga vinstkrav tillsammans med ett domstolsväsende som inte accepterar rimliga djuromsorgskrav som ska bestämma detta. Det måste vara vi medborgare och konsumenter! Vi måste ha rätten att välja!
Därför uppmanar vi Servera att sluta med sitt cyniska agerande – bli en positiv kraft i samhället och medverka till att ge era kunder vad de verkligen vill ha.
Vi uppmanar domstolarna att läsa lagen så som den är tänkt att läsas och låta andra aspekter än lågt pris ligga till grund för upphandlingar.
Astrid Lindgren var mycket engagerad i djuromsorgsfrågor. På 80-talet var hon var pådrivande i debatten som ledde fram till den djurskyddslagstiftning vi har i dag. Om hon hade levt idag tror vi hon skulle skrivit under denna artikel. Hon skrev i en artikel från september 1985 ”Jag tycker att vi konsumenter borde köpstrejka och säja ifrån att vi inte vill ha undermåligt kött och inte vill medverka till så mycket lidande för våra husdjur.”
Tvinga inte våra barn och gamla att köpstrejka, ge dem möjligheten att välja istället och på så sätt medverka till en bättre djurhållning.
Bo Algers
professor i husdjurshygien, SLU
Gunnela Ståhle
Vi konsumenter
Jens Johansson
förälder i Sigtuna, konsult och partner i U&W [you&we]
UNT 14/7 2011