Aldrig har behovet av Mellanösternkunskap varit större – då lägger regeringen ner forskingsinstitutet i Istanbul!
Den politiska situationen i östra Medelhavsområdet och den polarisering mellan befolkningsgrupper som dessa konflikter bidragit till att skapa utgör stora utmaningar i vår tid. Här kan nämnas nyckelord som Islamiska Staten, flyktingströmmar, minoritetsförtryck och terrorhot.
För att kunna bemöta dessa utmaningar på ett vederhäftigt sätt behövs akademiska specialistkunskaper om Mellanösterns samhällen, kulturer, religioner, språk och historia. Ett nav i forskningen inom dessa områden är det närmast osannolikt excellenta forskningsinstitutet i Istanbul. Detta institut väljer nu regeringen att lägga ner.
Inrymt i den gamla dragonbyggnaden precis intill konsulatet mitt i centrala Istanbul har institutet sedan ett halvsekel varit en miljö dit forskare kunnat komma för att studera kultur och samhällsförhållanden i regionen. Ingen annanstans har mötet mellan forskare från Sverige, Europa, Mellanöstern och Centralasien varit så intensivt som här.
När kriserna omöjliggjort fältstudier på plats i östra Medelhavsområdet har institutet varit en naturlig utsiktsplats för svenska forskare. Institutet spelar en omvittnat stor roll för förbindelserna med hela regionen, inte bara forskare emellan utan också genom möten med företrädare för näringsliv, politik, religion och utbildning.
Det finns en också migrationspolitisk dimension, dels genom den migrationsforskning som bedrivs vid institutet men också genom att många svenska forskare som utnyttjar institutet har sina rötter i regionen.
Genom sin verksamhet har institutet i Istanbul också bidragit till att skapa en mycket positiv bild av svensk akademisk miljö, inte minst bland turkiska forskare. Detta har haft stor betydelse för relationerna mellan våra länder. Istanbulinstitutet har på ett oöverträffat sätt också bidragit till en utökad internationalisering av svensk humanvetenskap.
Duktiga föreståndare, alla med bakgrund vid svenska universitet, har byggt upp ett institut med en bred och intensiv verksamhet som spänner över hela det humanvetenskapliga fältet.
Svenska forskare förfogar nu över en enastående forskningsmiljö som innefattar bostäder, konferenssalar och bibliotek (bland annat Gunnar Jarrings samlingar av böcker och tidskrifter utan motsvarighet någon annanstans). Under årens lopp har ett stort antal islamologiska konferenser hållits, här har forskarkurser getts som fostrat nya generationer av experter på regionen och seminarier har avhandlat högaktuella ämnen, om allt från sufisk musik till kvinnovåld i turkiska medier.
Istanbulinstitutet stöds av ett forskarkollegium bestående av 150 kolleger med kompetens om denna del av världen. De senaste åren har ansökningarna om att få komma till institutet ökat rejält, vilket vittnar om unga forskares intresse för regionen.
Nu hotas alltså denna enastående forskarmiljö och mötesplats genom ett ogenomtänkt beslut. Den nytillträdda regeringen har, utan föregående utredningar eller remissförfaranden, nämligen för avsikt att dra in det i sammanhanget ganska blygsamma anslag som i dag bär verksamheten. Femtio års investeringar skall i ett slag raseras och nedläggning hotar inom några få år. Något stort kapital som ger avkastning sitter inte institutet på. Stadsbidrag är därför avgörande för institutets verksamhet. Externa bidrag från forskningsstiftelser kan aldrig täcka den verksamhet som institutet hittills kunnat utföra.
Vi förutsätter att regeringen tar sitt förnuft till fånga och letar besparingar någon annanstans. Med tanke på IS framfart vid Turkiets sydöstra gräns och det stora behovet av kunskap om regionen som samhällsutvecklingen kräver vore det en forskningspolitisk katastrof att ödelägga Istanbulinstitutets verksamhet.
Ingvar Svanberg, forskare vid Uppsala Centre for Russian and Eurasian Studies och medlem av styrelsen för Forum för turkiska studier vid Uppsala universitet.
David Thurfjell, islamforskare och professor i religionsvetenskap vid Södertörns högskola, verksam i tankesmedjan Humtank.