Ny prins i ett gammalt system

STOCKHOLM 2015-06-16
Prinsessan Madeleine och herr Christopher ONeills nyfödda son och prins på en bild tagen på Danderyds sjukhus i Stockholm på tisdagen. Sonen, som ännu inte fått något namn, var 49 centimeter lång och vägde 3080 gram vid nedkomsten den 15 juni 2015 klockan 13.45.
Foto Jonas Ekströmer / TT / kod 10030

STOCKHOLM 2015-06-16 Prinsessan Madeleine och herr Christopher ONeills nyfödda son och prins på en bild tagen på Danderyds sjukhus i Stockholm på tisdagen. Sonen, som ännu inte fått något namn, var 49 centimeter lång och vägde 3080 gram vid nedkomsten den 15 juni 2015 klockan 13.45. Foto Jonas Ekströmer / TT / kod 10030

Foto: Jonas Ekströmer/TT

Uppsala2015-06-16 11:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det duggar tätt med nyheter om den kungliga familjen. Ingen kan undgå den uppmärksamhet som förändringens vindar virvlar upp runt den

Bernadotteska familjen. Bröllop och barnafödande skapar möjligheter för mediabevakning av sällan skådat slag. Den gemensamt ägda televisionen spar inte på krutet. Den övriga pressen pumpar på i god stil med braskande reportage. Några få kritiska röster försöker göra sig gällande i enstaka insändare. En svag röst i ett uppblåst offentligt hyllande.

Hovet kan inte annat än glädjas. Det som sker är knutet till en enda familj som i flera avseenden är undantagna från vanliga medborgares rättigheter, en följd av ett särdrag i vårt statsskick med rötter i en fördemokratisk tid, nedtecknade i en successionsordning av år 1810 och fortfarande i full kraft. Monarkin blir en blandning av upphöjdhet, isolering och saga. Men var finns sans och måtta? Var finns det kritiska ögat? Varför är den politiska nivån så tyst?

Vi kan i vårt land glädjas åt att få leva i en demokrati, det mest mänskliga av alla styrelsesystem. Jämlikhet är en ledande princip. Rättigheter och skyldigheter gäller alla medborgare. Vi ska alltid diskutera hur vårt politiska system kan bli bättre och fördjupas. Ingen del av detta demokratiska system är undantaget. Ändå dröjer en fördemokratisk rest kvar. Ett avsteg från demokratin som accepteras av många. Men varför? Denne nye prins föds in i ett system som tillåter att statens högsta ämbete ärvs inom en och samma familj.

Denne nye prins föds in i ett system som inte tillåter honom att fritt få välja livsåskådning och måste få morfars och regeringens tillstånd för att få giftas sig med tilltänkt partner. Hans morfar är dessutom den ende medborgaren som inte kan åtalas för sina gärningar.

Så är det. Det är inte saga. Företrädare för detta system hyllas och lyckönskas, speciellt då denna ordning kan antas förlängas genom bröllop och barnafödande. Hur är då detta möjligt?

Ett svar ligger i ordet tradition, att föra något vidare, något vi alltid haft, något som vi känner igen och vill identifiera oss med. För många blir mystiken kring den utvalda familjen en del av egna drömmar och önskningar. Det ger känslor av spänning, nyfikenhet och verklighetsflykt.

Men det är en farlig tradition som kraftigt understöds av massmedia. Inställsamhet och fjäsk följer ofta med monarkin och detta spår fördjupas av att det är så tyst från den politiska nivån.

Den nuvarande regeringen med socialdemokrater och miljöpartister har i sina partiprogram inskrivit kravet på arvsmonarkins avskaffande. När höjs deras röster? Vill man inte fördjupa demokratin? Vill man inte förändra vår styrelseskick som så uppenbart innehåller undantag från demokratiska rättigheter. Här spelar naturligtvis undfallenhet för en förmodad folklig konservatism en viktig roll.

Argumentet att en majoritet, om än krympande, vill behålla kungadömet kan endast mötas av upplysning och folkbildning. En ständigt pågående debatt om vårt statsskick är också en viktig väg att gå för att få en förändring till stånd. Vi ska vara stolta över vår demokratiska rättigheter och fortsätta vår kamp för ytterligare fördjupning av folkstyret. Vi vill välkomna denne nye Bernadotte till ett samhälle där han själv får välja livsåskådning och livspartner.

Vi vill att han ska leva i ett land där statschefen väljs demokratiskt och att alla medborgare har rätt att söka en sådan post.

Monarkin tillhör det förgångna.

Anders Nordström

Republikanska föreningen i Uppsala

Läs mer om