Jag har fått intryck av att Uppsala – och inte bara Uppsala utan hela regionen – är på väg mot ett särskilt fokus på litteraturen under de kommande åren. För att nå målet, att se Uppsala förvandlas till ett litterärt Uppsala, behövs en öppen diskussion mellan politiker, författare, akademiker och andra litterära aktörer.
För att aktivt främja en modern stad är det av vitalt intresse för kulturen att ha ett separat Litteraturens hus. Litteraturhuset ska ha läsrum, bibliotek, datorer, internet, fax, telefon, öppen scen, självbetjäning, kafé, rum för seminarier, workshops, internationella boklådor med fördelaktiga priser och så vidare.
Allt skulle vara ickekommersiellt och ledas och skötas av författarna. Det skulle styras av en oberoende styrelse som huvudsakligen består av författare.
Ett Litteraturens hus skulle inte skapa begåvningar eller nya författare, men det är viktigt för en stads andliga och kulturella liv. Som vi vet bodde Tomas Tranströmer i industristaden Västerås, under den koloniala perioden tillbringade den norska författaren Henrik Ibsen större delen av sitt liv i andra länder. Rabindranath Tagore blev författare under kolonialismen i Indien och Bangladesh.
Det är viktigt att identifiera och framhäva litterära platser, där stora författare har gjort avtryck.
Många stora begåvningar har bott i eller besökt Uppsala, nämligen August Strindberg, Dag Hammarskjöld, Henrik Ibsen, Rabindranath Tagore, Karin Boye, Gunnar Ekelöf, Göran Tunström, Lars Bäckström och många fler. Platserna eller husen där de bodde borde inventeras och märkas ut. Det skulle samtidigt bli en turistattraktion.
Vi tror att det är rätt tidpunkt att stärka Uppsalas litterära profil genom att få många delaktiga. Jag förväntar mig verkligen en öppen diskussion med politiker, författare och akademiker för att framhäva det litterära Uppsala. För att få friskt blod till det kulturella livet behövs också att allmänheten deltar.
Jag skulle vilja berömma min vän Ola Larsmo för att han tillsammans med sina kolleger i Svenska Pen, särskilt Terry Carlbom, Jasim Mohamed och Lars Häger, håller hårt i denna speciella fråga. Det var uppmuntrande för deltagarna på avslutningen av våra workshops på Winter Literary Festival som arrangerats av Studiefrämjandet och ägde rum på Uppsala stadsbibliotek 16 december i fjol, att se Uppsalapolitikerna Eva Edwardsson (FP) och Maria Gardfjell (MP) i publiken.
Om man jämför med hur det var för ett år sedan verkar det som om Kultur i länet, Uppsala kommun, tidningar – det vill säga Upsala Nya Tidning – studieförbund, Missionskyrkan, Stadsbiblioteket och teatrarna är mer öppna för att se ett litterärt Uppsala. Det är ett framsteg.
Trots alla dessa framsteg under min tid som författare i denna gamla vackra stad, har jag noterat att litteraturen, ett särskilt område inom kulturen, borde förtjäna ett mer seriöst fokus, eftersom staden har privilegiet att härbärgera så många stora författare. Jag kommer inte att stanna här för evigt. Jag måste återvända till mitt språk. Men jag ser fram emot att få uppleva mina drömmars litterära Uppsala.
Slutligen kan jag citera poeten Lars Hägers kommentar i en intervju i Uppsala Fria 9 december 2010:
”Hur tycker du Uppsalas litteraturscen ser ut i dag? Jag tycker att den ser fantastisk ut efter att under många år sett förskräcklig ut. Det är många aktörer som är aktiva och det beror inte bara på Anisur och Studiefrämjandet. Vi har Jasim Mohamed och Bagdad Café och Reginateatern som har många arrangemang. Den har blivit en av de bästa i landet efter att i många år ha varit en av de sämsta. Men sen kan den ju alltid bli bättre och det hoppa vi ju att den blir.”
Anisur Rahman
från Bangladesh, Uppsalas fristadsförfattare 2009-2011
UNT 15/1 2011