âSkickliga lĂ€rare Ă€r den viktigaste framgĂ„ngsfaktorn i skolanâ. Upprepat som ett mantra av politiker och ledarskribenter, men i sammanhanget sĂ€llan eller aldrig analyserat eller konkretiserat - vad menas med en skicklig lĂ€rare? Svensk och internationell forskning inom studies in excellence-traditionen som fokuserar pĂ„ vad som karaktĂ€riserar framgĂ„ngsrik undervisning visar pĂ„ ett antal kriterier. HĂ€r Ă€r nĂ„gra:
Den skickliga lÀraren reflekterar kontinuerligt över sin undervisning tillsammans med kolleger, och Àr beredd att anpassa den till eleven, Àmnet och sammanhanget.
Den skickliga lÀraren har tilltro till sina elever; alla kan och vill lÀra och om det inte Àr sÄ finns det en anledning som i sÄ fall mÄste utrönas.
Den skickliga lÀraren strÀvar mot att alla elever ska fÄ lyckas utifrÄn sina förutsÀttningar, eftersom det Àr att lyckas man lÀr sig nÄgot av.
Den skickliga lÀraren uppmuntrar eleven att försöka prestera lite mer Àn man tror sig om att kunna klara.
Den skickliga lÀraren har en hög acceptans för elevvariation, olikhet och mÄngfald. (Internationella studier visar att alla elever vinner kunskapsmÀssigt pÄ heterogena gruppsammansÀttningar och de som vinner allra mest Àr de med de sÀmsta utgÄngslÀgena).
Den skickliga lÀraren införlivar en rad olika undervisningsmetoder i sin repertoar i syfte att kunna arbeta icke-exkluderande. Listan kunde göras mycket lÀngre.
Vi vet att det finns mÀngder av kompetenta lÀrare ute i skolorna som passar in pÄ beskrivningen ovan, men deras kunskaper och erfarenheter kommer sÀllan eller aldrig till uttryck.
Varken i regeringens annonserade uppdrag till den blivande skolkommissionen, det vetenskapliga utbildningsrÄdet eller skolforskningsinstitutet har verksamma lÀrare nÄgon plats.
Syftet med institutet Ă€r att â⊠föra ut kunskaper om effektiva metoder och arbetssĂ€tt till lĂ€rare och förskollĂ€rareâ. LĂ€rare ses som objekt för forskares och politikers ensidigt grundade intentioner och pĂ„bud.
Vi ser möjligheter att förÀndra situationen: En första förutsÀttning Àr, anser vi, att den pedagogiska forskningen pÄ universitet och högskolor pÄ allvar börjar intressera sig för lÀrares kunskaper och erfarenheter, vad som hÀnder i samspelet mellan lÀrare och elev - att man tar del av och förhÄller sig till skolans praktik. I stÀllet har den under senare Är funnit sin mesta inspiration inom Àmnen som psykologi, sociologi och filosofi. FÀlt som kan vara nog sÄ intressanta och viktiga ur ett flervetenskapligt pedagogiskt perspektiv, men till föga hjÀlp för lÀrarna nÀr det gÀller att utveckla undervisningen i skolans vardag. Till exempel svara pÄ frÄgan: Vilka förutsÀttningar krÀvs för att alla barn och ungdomar ska fÄ lÀra sig lÀsa, skriva och rÀkna pÄ en tillrÀckligt avancerad nivÄ i förhÄllande till de krav som samhÀllet stÀller?
HĂ€r visar studier pĂ„ mycket goda effekter nĂ€r lĂ€rare möter forskare och forskare möter lĂ€rare âpĂ„ golvetâ.
I stÀllet för ett ensidigt förmedlande av teoretiska kunskaper frÄn akademi till lÀrare blir de senare medaktörer i skapandet och utvecklandet av den egna yrkeskunskapen. Genom ömsesidigt reflekterande fÄr lÀrarna möjlighet att teoretisera och sÀtta ord pÄ sina pedagogiska handlingar. Forskarna, Ä sin sida, tvingas ta stÀllning till och fördjupa sin forskning i frÄgor sprungna ur lÀrares erfarenheter och praktik och universiteten erövrar en hittills försummad men nödvÀndig praxisorienterad grund i lÀrarutbildning och skolforskning. Den skickliga lÀraren kan nu beskrivas som en som lyckas förena vetenskapligt grundat teoretiskt kunnande om lÀroprocesser med praktiska yrkeserfarenheter till pedagogisk handling. Teori och praktik i skön förening.
Forskning pekar pÄ att utvecklingen av lÀrares yrkeskompetens riskerar att stanna upp efter de fem första Ären i yrket.
En slutsats Ă€r att bĂ„de lĂ€rare och elever behöver utmaningar för att inte hamna i âkomfortzonenâ. LĂ€rarskicklighet blir en fĂ€rskvara. VĂ„r övergripande slutsats Ă€r alltsĂ„ att forskarna mĂ„ste hitta ut till lĂ€rarna pĂ„ skolorna och större resurser satsas pĂ„ ett praxis inriktat forskningssamarbete dĂ€r den gemensamma mĂ„lsĂ€ttningen per definition Ă€r att förĂ€ndra och utveckla verksamheten. Studier visar att denna typ av kontextanknuten fortbildning i kombination med akademiska kurser förlagda pĂ„ universitet och högskolor, Ă€r det som lĂ€rare sjĂ€lva uppfattar som den effektivaste vĂ€gen att utveckla och bibehĂ„lla ett skickligt lĂ€rarskap.
Eva Heimdahl Mattson, professor emerita i specialpedagogik
Stockholms universitet
Catharina Tjernberg, filosofie doktor i specialpedagogik
Stockholms universitet