Den internationella kvinnodagen fick i år extra stor uppmärksamhet. Det är ingen slump. Det kommer en ny generation kvinnor och män på arbetsmarknaden i Sverige som inte accepterar att människor utestängs på grund av kön. Samtidigt lever ett gammaldags ledarskap kvar på många håll. Ordförande i Europeiska fordonsindustriorganisationen (ACEA) Sergio Marchionne gjorde bort sig vid en pressträff i bilsalongen i Geneve samma vecka som firandet av internationella kvinnodagen ägde rum. Han fick närgångna frågor av journalister varför bilindustrin envisas med att rama in fordonsutställningarna med lättklädda kvinnor. Marchionne deklarerar att kvinnor i bikini inte är något som helst problem för fordonsindustrins image.
Vi har en väg att vandra när det gäller kvinnosyn i västvärldens mest välpolerade salonger. Men här är i alla fall kvinnosynen föremål för öppen debatt. De som inte vill stödja Fiatkoncernens åsikter kan hålla sig borta från bilsalongerna eller avstå från inköp av Alfa Romeo.
Går man på djupet i människors vardag runt om i världen finns en närmast grotesk kvinnosyn där utvecklingen står stilla. Opinionen mot denna kvinnoförnedring har ökat. Gruppvåldtäkten i Indien är ett exempel på att fler lyfter fram kvinnoförtrycket. Nu framträder också debattörer som menar att andelen våldtäkter i Sverige är lika hög som i exempelvis Indien. Fler kvinnor och män världen över förväntar sig ett politiskt ledarskap som agerar för ökad jämställdhet.
Men få av dessa upplever att det sker en förändring. Frågan till partierna blir vem som tar klivet för att leda Sverige och världen ännu ett steg i jämställdhetspolitiken? Vem ser till att vi lämnar det enkönade ledarskapet bakom oss?
I dag finns bara sex procent kvinnor bland Sveriges vd:ar på börsen. På förskolan rådet det omvända förhållandet. Där är antalet manliga förskollärare nästan obefintligt. Totalt är den genomsnittliga livsinkomsten för en svensk kvinna 3,6 miljoner kronor lägre än för en svensk man. Skulle kvinnorna jobba heltid i lika hög utsträckning som männen tjänar de ändå två miljoner kronor mindre än männen under sin livstid.
Vem eller vilka och med vilka verktyg ska Sverige leda utvecklingen i en mer jämställd riktning ? Vem ska träda fram och visa att det krävs kraftfulla beslut för att minska antalet olagliga aborter, stoppa övergrepp, våldtäkter och slavhandel med kvinnor? Det är lätt att säga att vi inte kan göra något i Sverige så länge förtrycket på grund av kön är en global fråga.
Men övergreppen är alltför många här i Sverige och kompetenta kvinnor hindras i sin karriär här och nu. Det går att fatta beslut i dag. Framför allt går det att visa ledarskap och en ärlig vilja att ta krafttag. Centerpartiet kan visa framfötterna på stämman redan nu i mars. Partistyrelsens majoritet tänker inte agera för vare sig kvotering eller andra verktyg för ökad jämställdhet.
Vi hoppas nu på att ombuden på stämman i Upplands-Väsby ska visa ledarskap och öppna för kvotering på de områden där jämställdhetsarbetet inte har utvecklats. Med kvotering i föräldraförsäkringen kommer jämställdheten i familjen att öka. Med kvotering i börsbolagens styrelser kommer näringslivets jämställdhet att öka.
Genom ett agerande inom dessa områden skickar vi också hoppfulla signaler till alla som i dag känner sig begränsade, utsatta, kränkta och som tvingas offra livet på grund av kön. Låt oss se till att Centerpartiet tar det ansvaret!
Torbjörn Egerhag (C)
Kristina Jonäng (C)
partistyrelseledamöter
UNT 22/3 2013