Det statsråd som förr bröt mot grundlagen och därför fick en "prickning"av KU, var kört. I värsta fall fick hela regeringen gå. En "prickning" av KU idag är som att gå mot röd gubbe!
Från att KU har varit demokratins väktare, har KU på några tiotal år förvandlats till en demokratins dödgrävare. En förvandling som är självförvållad och sannolikt inte önskad av någon.
Under mina sju år i KU försvann gradvis mycket av den auktoritet och självständighet som tidigare kännetecknat just det utskottet framför alla övriga. Delvis säkert beroende på att framstående politiska personligheter, ofta med tryck- och yttrandefrihetsverksamhet som erfarenhet, blev allt sällsyntare i KU. KU:s uppgifter tonades ner och värderades inte längre lika högt. Ett exempel var när inte mindre än tre olika ordförande tjänstgjorde under en och samma mandatperiod.
KU kan inte drivas effektivt om man årligen byter ordförande som i en rotaryklubb!
Å andra sidan, de politiker som fick sitta kvar länge, fick vana och kunde agera som självutnämnda juridiska experter. De kunde påverka tjänstemännen i deras expertutövning och för en orutinerad ordförande var det ofta svårt att ingripa. Grundlagsarbetet präglades alltmer av partipolitiska småttigheter, och allt mindre av hänsyn till demokratins spelregler.
Den avgörande händelsen för den situation KU i dag befinner sig i är emellertid tillvägagångssättet inför Sveriges medlemskap i EU. KU hade då en nyckelroll vad gällde att klargöra för folket vilka förändringar i vår lagstiftning som medlemskapet innebar. Ingen inom KU var omedveten om de långtgående grundlagsändringar som krävdes och skulle krävas i framtiden. De framgick av den så kallade plattläggningsparagrafen, som otvetydigt utsade när EU:s lagar och inte våra skulle gälla.
I stället för att klart uttala det, gick KU med på att ändra paragrafen så att ingen skulle kunna utläsa vad medlemskapet innebar.
KU gjorde det mot bättre vetande men på anmaning av såväl statsminister Carl Bildt som av oppositionsledaren Ingvar Carlsson för att inte riskera folkets nej.
Därmed hade KU förlorat sin heder. Inte omedelbart, eftersom man till en början hoppades och trodde att frågan skulle begravas efter folkomröstningen. Men snart nog insåg KU att medlemskapet i EU endast var början. Allt fler grundlagsändringar krävdes, och man tvingades till allsköns juridiska spetsfundigheter för att genomföra ändringar, samtidigt som man försökte upprätthålla skenet av att våra grundlagar skulle förbli intakta.
KU har nu nått vägs ände. Våra främsta lagkloka i Lagrådet har i en utredning visat att grundlagen, Lissabonfördraget, som riksdagen skall ta i höst, medför så stora ingrepp att statsskicket förändras.
Därför måste våra grundlagar ändras. Många anser att i så fall måste också folket tillfrågas i en folkomröstning. KU är dödstyst, utom en ledamot ,som konstaterat att antingen har Lagrådet ingenting begripit eller också är hela riksdagen grundlurad av utredningen. Vilkendera har vi fortfarande inte fått höra.
Hur som helst. Hela svenska folket har grundlurats av KU. På den punkten råder inget tvivel i dag.
Björn von der Esch
f d riksdagsledamot (kd), KU
UNT 5/5 2008