Jag är en enskild näringsidkare inom rovdjursturism. Jag registrerade min firma i november år 2003 i ett läge då sådan uppmuntrades från alla håll – senast i riksdagens beslut om en ny rovdjursförvaltning, oktober 2009:
”Rovdjursturism har betydelse för att sprida kunskap och information och därigenom skapa förståelse för rovdjuren. En sådan turism bidrar också till utvecklingen av landsbygderna.” (sid 30 i utskottets betänkande, som riksdagen antog som sitt beslut).
Min verksamhet har sedan starten främst inriktats på varg i Medelpad och norra Hälsingland (se www.rovdjurseko.se). Förutom min näringsverksamhet har jag ägnat mycket arbete åt att genom artiklar och allmänna möten informera allmänheten om varg och övriga fredade rovdjur.
Sedan dess har åtta (8) vargar i mitt område dödats eller ”försvunnit” under direkt eller indirekt medverkan av statliga myndigheter. Jag avser då främst länsstyrelser och Naturvårdsverket samt institutioner som vargforskningsprojektet Skandulv:
Först Ramsjötiken, december 2003. Hon tog skada i samband med att hon skulle få nytt sändarhalsband och avlivades på beslut av Skandulv. Därnäst blev ledarhannen i Naggenfamiljen skjuten av en fågeljägare i september 2005. Åtalet mot jägaren lades ned med motivering att riksdagen just då arbetade för att legalisera den typen av handlande. Hasselatiken var född i Naggenreviret 2005 och var stationär i Hasselatrakten från augusti 2006. Hon kunde ej spåras efter 4/2 2007. Man kan se detta fall, liksom följande tre, som resultat av bristande bevakning av reviren från länsstyrelsernas sida eftersom de flesta troligen fallit offer för illegal jakt.
Den nya hannen i Naggenreviret försvann spårlöst i januari 2008 sedan man i vissa jägarkretsar länge varit ute efter vargarnas liv. Ledartiken i samma revir försvann lika spårlöst några veckor senare. Av de två ungvargarna från Kynnareviret i Norge, som hösten 2010 slog sig ner sydväst om Överturingen, har tiken inte spårats sedan 4/1 2011. I lördags dödades en varg – sannolikt hannen i Haveröreviret - under en licensjakt som strider mot vårt folks önskan och mot vårt lands internationella åtaganden. Nu har även den andra Kynnavargen, en hanne, skjutits i preventiv (!) skydds-jakt. I min närhet finns nu endast en varg kvar.
Hur ska jag uppfatta riksdagens uppmuntran av min näringsverksamhet om den konkret behandlas på detta sätt? Det är inte lätt att sälja äventyr med vargar när själva vargarna försvinner en efter en.
Renägare och fårbönder (till och med jakthundsägare) får frikostig ersättning för skada som deras verksamhet lidit genom rovdjurspolitiken. Hur tänker man sig att ersätta mig och mina kolleger för dödade rovdjur? Själv har jag för spårning och planering kört bil i reviren till en kostnad av troligen över hundra tusen kronor. För att inte tala om uteblivna intäkter!
Tryggve Hedtjärn
Rovdjurs-Eko, Fränsta
UNT 19/1 2011