Av en artikel i UNT 27/10 framgår att det finns tveksamheter i en överenskommelse mellan landstinget och det privata vårdföretaget Carema. För avtalsperioden 2009-2013 slöt landstinget ett avtal om drift av tre vårdcentraler enligt lagen om offentlig upphandling (LOU).
Carema hade det klart lägsta budet med 82 kronor per läkarbesök. Denna upphandling skedde alltså i konkurrens och syftet var att inom kraven få så billig vård för skattepengarna som möjligt.
Under avtalsperioden infördes sedan lagen om valfrihetssystem (LOV) vilket gör att vårdcentraler nu ersätts med samma ersättning till alla som får godkänt att etablera sig. Denna lag infördes fem månader in på avtalsperioden och innebär alltså att det framdeles råder etableringsfrihet för dem som vill driva vårdcentral och som uppfyller uppsatta kriterier. Syftet med LOV är alltså radikalt anorlunda än vad som gäller för upphandling enligt LOU. LOV handlar om etableringsfrihet, LOU avser upphandling i konkurrens.
När lagen infördes inträffade det märkliga att landstinget ensidigt frångick prisöverenskommelsen i avtalet och justerade ersättningen till LOV-nivå, en höjning från 82 till 300 kronor. Även andra ersättningar justerades.
Jag frågar mig varför. I förarbetena till LOV och konkurrensverkets informationsmaterial framgår tydligt att man kan ha verksamheter som drivs enligt LOV parallellt med LOU (se Regeringens proposition 2008/09:29 samt konkurrensverkets informationsmaterial Lagen om valfrihetssystem – en introduktion). Det fanns således inget lagkrav på att ändra ersättningen i pågående avtal när LOV infördes. Det fanns inte heller någon lag som förbjöd detta utan det var såvitt jag kan förstå ett självständigt beslut från landstinget.
Landstinget avser nu, när avtalet går ut, att sälja lokalerna för 9 miljoner kronor trots att det finns en värdering på 19,5 miljoner, detta utan att ta in anbud från andra potentiella köpare.
Landstingsrådet Erik Weiman säger att det vore negativt för patienter och personal om någon annan tog över vårdcentralen. Men så måste ju planen ha sett ut när landstinget gjorde en upphandling på fyra år? Den etableringsfrihet som ska värnas med LOV åsidosätts i praktiken genom att endast Carema får chansen att bjuda på lokalerna.
Jag kan inte se att detta är god hushållning med våra gemensamma skattepengar och jag vill ha svar på följande frågor:
- Av landstingets jurister: Fanns det något annat juridiskt krav (exempelvis villkor i upphandlingen) som tvingade landstinget att frångå priset under avtalsperioden och ensidigt höja ersättningen?
- Av landstingets ekonomer: Hur mycket dyrare har verksamheten blivit för oss skattebetalare sedan ersättningen till den privata vårdgivaren höjdes?
- Av landstinget politiska ledning: Hur motiverar ni gentemot oss medborgare att betala avsevärt mer för en verksamhet än vad som varit avtalat och sedan när avtalet går ut sälja verksamheten under en marknadsvärdering och utan att låta andra köpare lägga bud?
Slutligen oroas jag över att landstingsrådet Erik Weiman säger att han ”inte vet om landstinget hade fått mer betalt vid en offentlig upphandling”. En sådan är aktuell när landstinget ska köpa verksamhet, men det handlar det ju inte om här. Jag tycker det är rimligt att kräva att landstingets ledning förstår skillnaden mellan att köpa och att sälja.
Johan Enfeldt
Björklinge
medlem i FP och tidigare bland annat gruppledare och ordförande för Folkpartiet i Vallentuna
UNT 9/11 2012