Finansmarknadsminister Peter Norman (M) har alltsedan styckningen och nedskrivningen av Vattenfall nÀrmast med desperation försökt undvika kritik för regeringens hantering av bolaget. Det tyder pÄ en instÀllning dÀr man inte vill fÄ fram fakta och lÀra sig viktiga lÀxor av misstag som har begÄtts. Risken Àr dÄ stor att man begÄr samma misstag om igen.
Regeringens misslyckande kring Vattenfall har varit dyrt för svenska folket som Àgare och förtjÀnar dÀrför att granskas grundligt.
Ekonomiskt har köpet av Nuon, som gjordes med regeringens medgivande, varit miserabelt. Redan nu har Nuon förlorat över 40 procent av sitt vÀrde och fler nedskrivningar kan komma i framtiden.
Ett minst lika stort misslyckande har regeringens obefintliga styrning av Vattenfall inneburit för klimatet. Bolaget har gÄtt frÄn att vara i stort sett utslÀppsfritt pÄ 90-talet till att nu slÀppa ut mer koldioxid Àn hela Sverige varje Är.
DÀrmed har Vattenfalls agerande i Europa ocksÄ skadat Sveriges anseende och röst i de internationella klimatförhandlingarna.
En regering som pÄstÄr att den vill ta klimatansvar men samtidigt lÄter det helÀgda Vattenfall bli en av de största utslÀpparna av klimatgaser i Europa fÄr svÄrt att behÄlla trovÀrdigheten.
Regeringen bĂ€r, vad Peter Norman (M) Ă€n ÂsĂ€ger, det yttersta ansvaret för denna Âkatastrofala utveckling.
Inom regeringskansliet bedrevs under 2009 ett projekt, kallat âprojekt Jeanetteâ, med samtliga berörda departement inblandade för att vĂ€lja framtida inriktning för Vattenfall. Som ett av alternativen fanns att fokusera Vattenfalls resurser pĂ„ förnybar energi och dra tillbaka satsningarna pĂ„ kol och fossilgas i Centraleuropa. Det hade varit en ansvarsfull strategi ur bĂ„de ekonomisk och miljömĂ€ssig synvinkel. TyvĂ€rr valde regeringen i stĂ€llet att stödja den expansiva inriktningen och övergav dĂ€rmed sĂ„vĂ€l miljöambitioner som försiktighet med skattebetalarnas pengar. Resultatet ser vi i dag i stora nedskrivningar av Vattenfalls vĂ€rde.
Agerandet kring Vattenfall bör ocksÄ ifrÄgasÀttas utifrÄn de mÄl regeringen satt upp kring förnybar energi. Sverige har i dag ett planeringsmÄl om 30 terawattimar vindkraft till Är 2020.
Om regeringen som Àgare riktat Vattenfalls investeringar mot förnybar energi hade den redan i dag kunnat nÄ sitt vindkraftsmÄl.
De drygt 100 miljarder kronor Vattenfall betalade för Nuon hade, om de i stÀllet investerats i vindkraft pÄ land i goda vindlÀgen, kunnat ge 27 terawattimmar vindkraftsel varje Är. Det Àr nog för att ersÀtta nÀra hÀlften av den svenska kÀrnkraften. PlaneringsmÄlet för vindkraft hade dÀrmed kunnat sÀttas pÄ en betydligt mer ambitiös nivÄ.
Med en sĂ„dan investeringsinriktning hade man kunnat fĂ„ över 50 vindkraftsparker till havs av Lillgrunds storlek som tillsammans hade haft nĂ€ra 3â000 vindkraftverk. I stĂ€llet valde regeringen att godkĂ€nna en investering i Nuon, ett bolag med elproduktion frĂ„n kol och fossilgas. Om regeringen vĂ€ljer att investera vĂ„ra gemensamma resurser i fossil energi, hur ska dĂ„ andra investerare tro pĂ„ de fagra mĂ„lsĂ€ttningarna om vindkraft?
För att fĂ„ en ordentlig genomlysning av det som kallats Sveriges sĂ€msta affĂ€r genom tiderna anmĂ€lde Miljöpartiet redan i januari i Ă„r köpet av Nuon till riksdagens konstitutionsutskott. Redan innan frĂ„gan tas upp i KU behöver dock statsministern som chef för regeringen ge tydliga besked kring affĂ€ren. Hur diskuterades köpet inom regeringskansliet och vilka ministrar var delaktiga? Ăr det rimligt och lĂ€mpligt att ta sĂ„ stora ekonomiska risker med vĂ„ra gemensamma resurser? Hur stĂ€mdes affĂ€ren av mot regeringens mĂ„lsĂ€ttningar om ökad förnybar energi och minskad klimatpĂ„verkan?
Eftersom frÄgorna Àr mÄnga Àr det uppenbart att granskning av affÀren behövs. Utan granskning kan man inte fÄ en tydlig bild av hur processen gick fel och dÀrmed kan man inte lÀra av sina misstag.
Ur den aspekten Àr regeringens beröringsskrÀck med NuonaffÀren bÄde olycklig och djupt oroande.
Per Bolund
ekonomisk-politisk talesperson (MP)
Lise Nordin
energipolitisk talesperson (MP)
UNT 4/8 2013