Leymah Gbowees historia är värdig en Hollywoodfilm, men den är alldeles sann. Gbowee samlade kvinnor över etniska och religiösa gränser i sitt hemland Liberia för att få ett slut på det blodiga inbördeskrig som slagit landet i spillror. Kvinnorna genomförde dagliga demonstrationer utanför fiskmarknaden i huvudstaden Monrovia. Till slut tvingades krigsherrarna erkänna deras existens och sätta sig runt förhandlingsbordet. När förhandlingarna gick i stå, bänkade sig kvinnorna i korridorerna utanför rummet och vägrade släppa ut dem innan fredsavtalet var underskrivet.
I Tawakkol Karmans hemland Jemen, Mellanösterns fattigaste land, tog kampen för fred och demokrati fart med vindarna från arabiska våren. Tawakkol Karman är en av de drivande krafterna i protesterna som bland annat har lett till att presidenten Ali Abdullah Saleh nu gått med på att lämna sin post efter 33 år. Detta är dock inte slutet för protesterna. Tawakkol Karman arbetar oförtrutet vidare.
Nobels fredspris i år går till tre kvinnor för deras ”icke-våldskamp för kvinnors säkerhet och kvinnors rätt till fullt deltagande i fredsbyggande arbete”. Den tredje kvinnan är Liberias nyligen omvalda president Ellen Johnson Sirleaf. Afrikas första kvinnliga president valdes mycket tack vare den kvinnorörelse som bland andra Leymah Gbowee ledde.
Nobelkommittén tydliggör med årets pris kopplingen mellan kvinnors deltagande och en hållbar fred. Fredspriset har ibland kritiserats för att ha lämnat Nobels ursprungstanke om global nedrustning och en global rättstat. Så även i år. En av de främsta kritikerna är den norska juristen och fredsaktivisten Fredrik S. Heffermehl. Han hävdar att priset de senaste decennierna slumpmässigt strötts ut i olika riktningar och därmed inte gör någon skillnad. Kritiken är intressant och valen av pristagare bör granskas. Vi vill dock hävda att årets pris i allra högsta grad omfamnar Nobels vision om att samarbete, förtroende och nedrustning måste ersätta misstro, fruktan, kapprustning och krig.
Bakom respektive pristagare står rader av kvinnoaktivseter världen över som dagligen kämpar för en fredlig utveckling. Utan våld motsätter de sig vapenmakt, utmanar korrupta ledare och försöker skapa en fungerande vardag i det kaos krigen för med sig. Kvinnoorganisationernas arbete handlar inte enbart om kvinnors rättigheter utan om säkerhet, stabilitet, demokrati och fred för alla. Trots det utesluts fortfarande kvinnor från förhandlingsborden i olika konflikter världen över när parter diskuterar fredsavtal och det framtida samhället. Vi har sett det på många håll, nu senast i Mellanöstern och Nordafrika.
Världsbanken pekar i sin senaste World Development Report på att 90 procent av krigen under vårt århundrade har inträffat i länder som har upplevt ett inbördeskrig de senaste 30 åren. Rapporten framhåller betydelsen av att kvinnor deltar i återuppbyggnadsarbetet för att skapa förtroende och förankra freden ute i samhället. En lång rad exempel och forskning visar också att chanserna att freden blir hållbar är större om civilsamhället, där kvinnoorganisationerna finns, inkluderas i förhandlingarna.
Därför är Nobels fredspris i år så viktigt! Förhoppningsvis bidrar det till en ökad förståelse för att om halva befolkningen utesluts och deras rättigheter inte tillgodoses, blir samhället och demokratin labil och freden skakig.
Som en följd av den arabiska våren hålls nu val och nya konstitutioner ska skrivas i flera länder i Nordafrika. Kvinnoaktivister som vi talar med pratar alla om vikten av att kvinnor deltar och att kvinnors rättigheter garanteras i de nya konstitutionerna. I förra veckan hölls en stor internationell konferens i Bonn om Afghanistans framtid. Inför konferensen var det många kvinnoaktivister som påminde om oron för att kvinnors rättigheter blir förhandlingsbara i samtal med talibanerna. Konferensens slutdokument innehåller tydliga skrivningar som skall motverka att så sker. Men vi vet att det ibland är långt från ord till handling. FN och EU har hittills inte levt upp till sina löften om kvinnors rättigheter och deltagande i fredsprocesser. Därför Carl Bildt, använd ditt internationella inflytande och driv dessa, för freden och demokratin, vikiga rättighetsfrågor!
Lena Ag
generalsekreterare för Kvinna till Kvinna
UNT 13/12 2012