Budgeten för kommande tre år behandlades nyligen i Uppsala kommunfullmäktige. När det gäller förskolan ville Socialdemokraterna nästa år satsa cirka 20 miljoner kronor mer än majoriteten. På en budget av över 1,3 miljarder. Marlene Burwick (S) gör i UNT 13/5 ett stort nummer av att åtta av dessa 20 miljoner finansieras med ett avskaffat vårdnadsbidrag. Lika överens som jag är med Marlene om att det är en bra idé, lika övertygad är jag om att hon vet att ett avskaffat vårdnadsbidrag leder till leder till fler barn i förskolan och därmed i praktiken en urholkning av resurserna.
Argumentet är inte hederligt. Ännu mer förvånande är det att S diskuterar dessa summor, när riksdagen genom ett illa konstruerat system urholkat resurserna till förskolan sedan Göran Perssons tid.
När maxtaxan infördes efter ett riksdagsbeslut 2002 sattes ett tak för förskoleavgiften, i praktiken innebar det en rejäl sänkning. I Uppsala kostade en förskoleplats mellan 2000 och 2500 kronor per månad för många familjer redan 1999 (SCB).
Sedan 2004 ligger maxtaxan fast på ett belopp om 1260 kronor för det första barnet. Avgiften är alltså den samma i dag som den var 2004! Snittlönen för en kommunanställd var då 19 500 kronor per månad. I dag är den över 25 000 (SCB).
För att kompensera kommunerna för intäktsbortfallet infördes ett särskilt ”statsbidrag till kommuner som tillämpar maxtaxa”. Varken statsbidraget eller taxan räknas upp med index.
Statsbidraget är för Uppsalas del till och med lägre per barn i dag än vad det var 2004.
För att säkra kvaliteten krävs naturligtvis att resurserna räknas upp med lönekostnadsökningarna. SCB:s arbetskraftsindex för utbildning visar på en löneökning om drygt 23 procent under perioden 2004-2012. Det motsvarar cirka 2,3 procent per år.
Statsbidraget som Uppsala fick som kompensation för maxtaxan var år 2004 totalt 6408 kronor per barn eller totalt närmare 47 miljoner kronor (efter att ha räknat bort en tredjedel som antas avse skolbarnomsorg).
Om statsbidraget hade räknats upp med index skulle det i dag ligga på 7 926 kronor per barn och med hänsyn tagen till det ökade antalet barn vara totalt 80 miljoner. I verkligheten är det nu bara 48 miljoner. Uppsalas förskolor har alltså förlorat 32 (!) miljoner kronor på statsbidragets försämring.
Om även maxtaxan - avgiften som föräldrar betalar - hade räknats upp, vilket är brukligt för avgifter, så skulle den i dag ligga på 1558 kronor per månad för första barnet. Den årliga höjningen av månadsavgiften skulle sedan 2004 ha varit i storleksordningen 30 kronor. Med en så liten årlig höjning skulle Uppsalas förskolor i dag få in 26 miljoner mer i avgifter från föräldrarna. Det motsvarar 2600 kronor per barn.
Enbart en indexuppräknad avgift skulle alltså ge mer pengar till förskolan än S förslag.
Sammantaget kostar enligt min beräkning det illa konstruerade systemet bakom maxtaxan Uppsalas förskolor 58 miljoner kronor. Det motsvarar 4,5 procent av förskolans budget eller nära 5700 kronor per barn och år. Kalkylen är förstås inte exakt utan ett överslag. Alla föräldrar betalar inte hela maxtaxan och troligen har kommunen genom besparingar i andra verksamheter försökt säkra förskolans ekonomi på annat sätt. Att systemet urholkar verksamheten är dock tydligt.
Jag är liberal och anser att förskolan är viktig. Avgiften ska vara låg. Däremot kan vi inte ha ett system som systematiskt urholkar förutsättningarna för verksamheten. I stället för att diskutera småsummor borde kommunpolitiker i Uppsala (och andra städer) göra gemensam sak och kräva att systemet görs om. Förskolan är alldeles för viktig för att vi ska kunna ha en automatisk osthyvel varje år. Möjligen är det också tid för politiker på riksplanet att sätta sig in i konsekvenserna av sina beslut om förskolan.
Johan Enfeldt (FP)
Björklinge
tidigare bland annat ordförande och gruppledare för Folkpartiet i Vallentuna
UNT 18/6 2013