FN:s åtta millenniemål för global utveckling har haft stor betydelse sedan de lanserades år 2002. Mer än en halv miljard människor har lyfts ur fattigdom, lika många flickor som pojkar börjar i skolan och breda vaccinationsprogram skyddar barn mot smittsamma sjukdomar. Att världens länder har samlats kring dessa mål har inneburit historiska framsteg på flera områden.
Arbetet med millenniemålen understryker FN:s centrala roll i det globala utvecklingsarbetet. FN:s funktion som mötesplats för och genomförare av global utveckling hänger på brett och uttalat politiskt och ekonomiskt stöd från medlemmarna.
Konferensen om hållbar utveckling i Rio i somras, 20 år efter den första konferensen på samma tema, var en besvikelse för många som gärna hade sett mer konkreta åtaganden, men metoden att samla världens länder kring gemensamma frågor kan inte förkastas. 1990-talets stora FN-konferenser i Peking, Kairo och Köpenhamn – om kvinnors rättigheter, befolkningsfrågor respektive social utveckling – är exempel på politiska processer som har startats och fortgår tack vare gemensam kraftsamling.
FN är på flera områden framgångsrikt både som normgivare och genomförare. Kvinnokonferensen i Peking 1995 lade grunden för ett banbrytande arbete för kvinnors och flickors rättigheter och en rad resolutioner om bland annat kvinnors deltagande i fredsprocesser och åtgärder mot sexuellt våld i konflikter.
Arbetet för flickors och kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter är nära förknippat med de insatser som görs av flera FN-program och fonder, trots motstånd och ekonomiska påtryckningar från en rad länder.
När nu två år återstår tills millenniemålen ska slutredovisas 2015 har förberedelserna startat för att formulera nya hållbarhetsmål som inkluderar social, ekonomisk och miljömässig utveckling.
Flera initiativ har tagits, bland annat i FN:s generalförsamling. Ett är en högnivåpanel med deltagande av bland andra Sveriges biståndsminister Gunilla Carlsson. Just nu genomför FN också en bred konsultationsprocess med syfte att så många som möjligt ska få chans att göra sina röster hörda. Konsultationerna, som ska ge bidrag till panelens rapport, kommer att ske i upp till hundra länder. Dessutom genomförs elva tematiska konsultationer om allt från näringslivets roll till säkerhet och hälsa.
Utmaningarna är den här gången betydligt större än när millenniemålen formulerades. Dels finns en ambition att föra in frågor som i flera länder anses vara kontroversiella, till exempel demokrati och mänskliga rättigheter som omnämndes i millenniedeklarationen men inte finns bland de åtta målen. Dels har världen förändrats drastiskt sedan år 2000. Kina, Brasilien och Indien är exempel på länder med stor befolkningsmängd och stark ekonomisk tillväxt som kräver inflytande och i vissa fall ser annorlunda på hållbarhetsfrågorna.
Fler frågor och fler aktörer på den internationella arenan ger ökad bredd och fler perspektiv. Samtidigt ökar risken för motsättningar. Redan i dag ägnas mycket tid åt att bekräfta redan gjorda överenskommelser innan länderna kan börja förhandla om nya frågor. Nya strategier och ansträngningar krävs för att uppbåda stöd bland världens länder för en progressiv utvecklingsagenda.
Det kräver ännu större engagemang från världens demokratier, inklusive Sverige och övriga EU-medlemmar, än hittills. Trots att fattigdomen har minskat lever fortfarande nästan 900 miljoner människor i hunger och 2,5 miljoner barn dör av undernäring varje år. Inom EU finns tydliga åsiktsskillnader om kvinnors och flickors rättigheter, trots att millenniemålen om just barnadödlighet och mödradödlighet gör alltför långsamma framsteg.
Sverige är en av de största bidragsgivarna till flera FN-program och fonder. Sverige öronmärker heller inte bidrag till FN, vilket uppmuntrar program och fonder att göra egna prioriteringar och stärka effektiviteten. Gunilla Carlsson ställde på FN-dagen frågan om FN ska vara genomförandeorganisation eller bärare av internationella normer och standarder. Vårt svar är både och. FN måste ha medlemmarnas förtroende att vara såväl normativ som övervakande och genomförande kraft.
För att det ska vara möjligt krävs att Sverige i både FN och EU lägger fortsatt vikt vid reformering och effektivisering av världsorganisationen.
Post 2015-processen och framtagandet av nya hållbarhetsmål kommer sannolikt att möta en rad hinder på vägen. För att nå ända fram krävs uttalat stöd för det multilaterala samarbetet och fortsatt engagemang för FN som central utvecklingsaktör.
Mats Djurberg
generalsekreterare Svenska Unescorådet
Aleksander Gabelic
ordförande Svenska FN-förbundet
Monica Lorensson
Sverigerepresentant UNDP Norden
Jakob Lundberg
informationsansvarig FAO Norden
Véronique Lönnerblad
generalsekreterare UNICEF Sverige
Pia Prytz Phiri
Regional representant UNHCR i Norden och Baltikum,
Margareta Winberg
ordförande UN Women Sverige
UNT 24/2 2013